När man får oväntat sällskap

Supernannyn är åter i tjänst och jag får en stunds respit från vilddjuret och sätter mig för att äta frukost. Den här valpen går inte av för hackor om jag säger så, jösses vilken energi och påhittighet hon besitter. Att sova mer än två timmar i sträck finner hon helt onödigt, även på natten, och när hon är vaken hittar hon på hyss. Förutom när hon äter, för hon är glupsk och låter inget störa matstunden. Två sladdar har hon bitit av hittills (och då tycker jag ändå vi har “sladdsanerat) men haft tur. Den första försatte hela puben och alla akvarier i mörkläge eftersom en propp löste ute och den andra släckte ljusrampen över köksön. Efter de här två händelserna vågar jag inte ens lämna henne i köket när jag går på toaletten så antingen får hon följa med eller så förvisas hon till hundrummet. I hundrummet får jag dela upp hundarna för stackars pocketcockern som haft ont i ett ben kan inte värja sig för det allt tuffare energifyllda valpen och tittar sig förskräckt omkring för att söka skydd. Vilket hon får hos mig så valpen får bli i valprummet, pocketcockern i köket och jag på toaletten. 

Oväntat sällskap på gårdagen eftersök. Lite oklart om grisarna tänkte agera medhjälpare eller enbart störning men sällskapliga var de i alla fall.

Igår var det jakt igen, en vanlig sketen tisdag. Vackert väder, blåst och höga fåglar i kombination med duktiga skyttar gjorde vår dag. Fröken Vi jobbade på, huvudsak tillsammans med mig. Bruna Mer var taggad till topp och tå och vräkte sig besinningslöst ut i marken på första såten som om livet stod på spel på det allra sista eftersöket då han var med igen var han något mer behärskad och blev nästan lugn när vi fick sällskap av tre grisar som nyfiket följde oss. Allra mest nöjd med och tillika dagens höjdpunkt för mig var när jag tog unghunden med på sista såten. Hennes tredje praktiktillfälle nu och jag tjusas av hennes makalösa lugn vid sidan och sedan målmedvetenheten och följsamheten hon uppvisar när jag skickar henne att söka änder i den täta rörflenen, ris och snår. Det bådar gott för framtiden. Tyngdpunkten i träningen ett tag blir att ta några steg tillbaka och repetera det just nu nära på icke existerande fotgåendet för det har vi lite grand tappat bort efter vägen. Men först en rejäl och avkopplande morgonpromenad.

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top