Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

En kort paus i förberedelserna och en stund vid datorn såhär mitt på dagen. Förberedelser för dagens kurser och för kommande dagars kurser med Oliver Kiraly. För sjunde året i rad träffas vi igen för givande kursdagar och gemenskap. Oliver som jag först “lärde känna” genom en artikel i en tidskrift för ännu fler år sedan. Jag fastnade för hans röda golden retrievers och berördes av hans ödmjuka inställning till retrieverträning. På den vägen är det. Fortfarande flera år och många kurser och träningar senare inspireras jag fortsatt av Olivers sätt att vägleda hundar och människor. En bra hundtränare helt enkelt. Vars sätt att träna passar oss väldigt bra. Nu ser vi fram emot fyra fina dagar och hoppas att det utlovade regnet (äntligen) väljer att falla på nätterna.

På tal om räning och ödmjukhet så kämpar jag och lilla Flow vidare med träning. Eller träning och träning förresten, det är mer att bygga relationen vi jobbar på. För det enkla och också något hårda svaret på det som inte riktigt vill fungera är som vanligt relation, ledarskap och balans. Så det jobbar vi på. Vi är på god väg men vi är inte riktigt där än. Flow är nämligen inte riktigt som andra, och det är väl inte jag heller för all del, så i slutänden borde kombon med de förutsättningarna bli riktigt bra. Hon och jag som team alltså.

Jag läste nyss en artikel i lokalpressen där ett vårdhem för äldre beslutat att utöka med fler levande djur på sina avdelningar och också fått tillstånd till det. Sedan åtta år tillbaka bor två katter på hemmet till glädje för de äldre. Jag håller på att ramla av stolen när jag också läser att många andra vårdhem valt att satsa på lättskötta robotkatter. Robotkatter! Så komplett galet tänker jag. Är det så vi ser på våra äldre? Att de inte längre kan avgöra skillnaden på äkta djur eller robotar och då ska nöja sig med lättskötta robotar. Någonting känns väldigt fel här. Var tog ödmjukhet och värdighet vägen? Plötsligt förstår jag också min älskade morfar när han blev så arg den gången då han fick en reflexväst i 80 års present av kommunen. Han tyckte det var nedvärderande att få en reflexväst som ett dagisbarn medan jag tyckte att en reflexväst alltid är bra att ha. Så jag fick den istället för att den hamnade i soporna. När jag läser om robotkatterna förstår jag morfars känslor med reflexvästgåvan. Och en reflexväst känns ändå milt i jämförelse med en robotkatt.

Pin It on Pinterest