“Oro är den ränta du måste betala när du lånar bekymmer från morgondagen”

Det var inte det smartaste draget att ge valpen en knäckbrödskiva att förströ sig med hinner jag tänka innan det krasar rejält under fotsulan och smulorna sprider sig över köksgolvet. Då är faktiskt en kokosnöt väldigt mycket bättre. Rent av den bästa och billigaste valpleksaken man kan få tag på. Förutsatt att man köper den under kokosnötsäsong och står ut med smällandet i väggarna när valpen vårdslös tacklar den ojämnt rullande bollen över golv och trösklar. ”Fast leksaker är för småvalpar ” anser slottsherren och tittar menande på min ”valp” som blir ett år om ett par veckor. Inga mer kokosnötter i slottet på ett tag med andra ord. Om inte…

Ännu en dag i vårsol och tvåsiffrigt på termometern har avnjutits idag tillsammans med flera trevliga privatelever och deras hundar. Det är skönt att inte behöva frysa men lätt att glömma att skuggan och vinden är kall och klä sig för snålt. Vinterjackan får hänga med ett tag till innan det blir tvätt och undanstoppning. Om den nu klarar en säsong till tänker jag och tittar tveksamt på hålen i innerfodret där fodringen sticker fram eller rent av saknas. Vinterjackor är hårdvaluta här och jackan används dagligen under säsongen, som varar från augusti till juni sådär. Så det är kanske inte så märkligt att slitaget börjar synas efter några år. Jag får köpa en ny tänker jag men tvekar lite för stunden. Det är inte så kul att köpa vinterjacka på våren och dessutom kanske ett köpstopp blir nödvändigt med tanke på den ekonomiska osäkerheten kring coronaviruset. Det är ju ingen som vet riktigt än hur effekterna kommer att bli. Jag gör kanske säkrast i att plocka fram nål och tråd och laglappar. Det har ju gått utmärkt att laga kläder förr, men då hade jag i och för sig en mormor med tålamod och kunskap som gjorde det åt mig. Så det är nog hög tid nu, att jag tar saken i egna händer och lappar och lagar det som behövs och för arvet vidare.

Fröken Vi, vår glada golden, verkar uppskatta våren. Hon får små glädjefnatt dagligen nu, studsar och hoppar eller slår kullerbyttor i gräset. Studs och hopp ingår i hennes dagliga ritual förstås, helst med väldigt många upprepningar, men kullerbyttorna är nya. Jag upplever en allmän splittrig hos henne med. Vårkänslor kanske? Eller eventuellt skendräktighet och stökande hormoner. Det är inte lätt att veta vad som är vad men så länge hon är glad och lycklig är jag nöjd och hoppas på att kullerbyttorna är på övergående. Hon närmar sig ju trots allt treårs åldern och tanken är att hon ska bli vuxen och seriös och startas på jaktprov. Som det ser ut nu lär det dock dröja, inte på grund av fröken Vi men för att jaktprovssäsongen än så länge är stängt till följd smittorisken risken och coronaviruset. Jaktprov är ju inte något livsavgörande direkt, varken för hundarna eller deras förare så vi lutar oss tillbaka, tränar, väntar och hoppas på bättre tider och en ny säsong längre fram. 

Lilla Rota tog sig en simtur i dag. Det kan hända att hon tog några få simtag i höstas men det var nog inte mer än just några få eftersom jag inte kan minnas det. Under vintern och hittills i vår har hon hållit sig i kanterna av dike och dammar och skuttat runt där tassarna nått botten. Jag vill inte pressa henne i det här (inte det här heller) utan jag tänket arr det kommer när tiden är mogen. Eller när hon är mogen. Till slut brukar nyfikenheten ta över för de flesta unga hundarna eller så ramlar de helt enkelt i när de balanserar på kanten och får det första doppet överstökat. Rota klarade sig från att ramla i idag men när vi gick längs krondiket blev till slut intresset för en doft på andra sidan diket tillräckligt stor för att hon skulle ta steget. Med ett litet skutt hoppade hon i och simmade raskt över till andra sidan för att kolla upp det som lockade. Sedan såg hon ut att fundera en stund över varför jag var kvar på andra sidan innan hon tog ett nytt skutt och simmade tillbaka. Hon simmade snabbt och fint utan höga frambensplask, jag gillar det jag såg och tänker att kommande badsäsong inte kommer att vålla några bekymmer för valpen. Just nu tar hon igen sig efter dagen och sover i biabädden vid mina fötter. Till Mers förtret. Han uppskattar inte att HANS plats är upptagen men nöjer sig med en placering på golvet bredvid även om han verkade sakna den mjuka bädden. Precis när jag tänkte att jag skulle hämta en fäll åt honom, även cockrar behöver “curlas” ibland, löste han det själv genom att hämta den stora mjukishunden från det stora varuhuset och lägga sig på den vid mina fötter. Han kan ordna det för sig den brune.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top