På banan igen!

Högsommarvärmen kom tillbaka lagom till vi tog ett kliv in i augusti och semestern började vår del. Semester del två. Vi njuter av värme och ledighet och valppyssel. Nästan i alla fall. Det är mycket pass med en ny valp. Och en höglöpande tik. Samtidigt.

Några glada solrosor blommar vackert vid växthuset, som solar lyser de i allt det gröna tillsammans med orange krasse och några gula ringblommor. Efter två dagar med sol har tomaterna mognat fram och den där smaken av solmogna hemmatomater som jag saknat är på plats. Gurkplantan som jag i bästa välvilja nästintill vattnade ihjäl återhämtade sig när vi slutade bry oss om den och har nu producerat fyra fina slanggurkor med förträfflig smak, och fler är på gång. Det påminner mig om att man inte ska ge upp i första taget även om det ser hopplöst ut. Något jag verkligen fick ta fasta på under dagens b-provs start tillsammans med den gula hunden. Efter ett år är vi tillbaka på banan. På dagen för precis ett år sedan gjorde vi vår senaste jaktprovstart, efter det följde hälta , inflammerade leder och nära på tio månaders kortisonbehandling. Men nu är vi som sagt tillbaka och det känns både roligt och utmanande.

Sedan jag anmälde mig till dagens prov har jag dock tvivlat en hel del på den gule, och på mig själv. På den gule för jag tycker att han varit lite okoncentrerad och för min egen del har det handlat om min mentala inställning till att starta. Ville jag ens starta på prov igen? Vi har tappat mycket under året som gått. En släng av nervositet drabbade mig med. Men anmälde gjorde jag och efter det har jag sedan pendlat mellan inbillade katastrofläge och visualiseringar av mig och den gule i ett övertygande och glänsande arbete. Vi hamnade någonstans mitt emellan idag. Dagens prov var ett riktigt arbetsprov och särskilt sökarbetet var riktigt tufft. Att gå i dagens första par och dessutom dra lotten att börja just med söket visade sig inte vara gynnande alls under morgonens förhållande. Den gule slet i den tuffa terräng och jobbade utan resultat i säkert tio minuter samtidigt som parkamraten plockade in en dubbelmarkering och förgäves försökte få hem landdirigeringen. Där och då var jag nära att ge upp knappt innan vi ens hade hunnit börja. Men skam den som ger sig. Till sist fick Bäst fatt i en dummie och efter det blev det betydligt bättre även om jag förstod att förstapriset var utom räckhåll den här dagen. Vi jobbade på genom provet och den gule blev mer och mer övertygande. Vattenarbetet löste vi fint och det avslutande landarbetet med dubbelmarkering på linje i högt gräs och en riktigt lång landdirigering på ett trädafält gjorde han i det närmaste lysande. På så vis var det ett lärorikt prov. Lärorikt för att jag fick träna på min mentala inställning och att jobba vidare även om det gick riktigt dåligt i inledning och också lärorikt för att jag fick se att min hund hade förmågan och orken att komma igen efter ett riktigt slitarbete i tuff terräng och väldigt mycket signaler redan under starten av provet. Glad och stolt över min hund var jag faktiskt väldigt nöjd med andrapriset vi tilldelades. Efter omständigheterna. Jag funderade över det en del under hemresan och när vi kommit hem igen. Över varför jag inte alls kände mig besviken över utan istället nöjd. Kanske var det för att vi verkligen jobbade hårt för att ta oss igenom provet, att vi verkligen förtjänade vårt pris, och för att jag kände att Bäst och jag var ett riktigt bra team genom hela provet. Kanske också för att jag är glad över att han är frisk igen och att vi överhuvudtaget kan vara med och starta på prov. Det trodde jag inte i höstas och vintras när han var som sämst. Kanske kan det också bero på att jag inte är riktigt den där riktiga tävlingsmänniskan ändå ut i fingerspetsarna. Jag brukar säga att jag är en vinnarskalle men inte en tävlingsmänniska. Kan man vara det? Jag är inte beroende av att tävla eller att starta på prov utan får ut minst lika mycket bara av att träna och jaga med hundarna. Men när jag väl startar slår vinnarskallen till, då vill jag verkligen göra mitt bästa och prestera på topp. Det spelar ingen roll om det är ett jaktprov, en darttävling eller bangolf i det fallet. Och idag presterade vi verkligen bra även om det inledande sökarbetet absolut lämnade en hel del övrigt att önska. Kanske är det därför jag är nöjd?

Många av våra vänner och kursdeltagare har startat på prov med fina resultat under den här helgen och vi skickar ett stort grattis till er alla. Ett lite särskilt grattis till vår goldentik Vis syskon Milo och Tjolanta som båda tog 1a pris i ökl idag. Tjohoo så bra!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top