På gränsen till vanvett

Hon strular lite nu, går emot och tycker inte det är så viktigt att komma rakt in till mig. Gör gärna en liten undanmanöver sista metern med apporten i munnen så hon hamnar bakom mina ben istället för framför. Jag anar lite tonårstrots bakom de milda labradorögonen och fokuserar på att hålla mig lugn, backa bandet något och se till att vidmakthålla de reglerna vi har. Övriga flocken märker också av den buffliga tonåringen, hon utser sina offer och attackerar med full kraft utan någon som helst förståelse för motparten. Tacklingarna är tuffa och inte alltid uppskattade och jag tvingas gå emellan och hjälpa den gule labradoren och pocketcockern när de inte klarar att värja sig för det svarta monstrets framfart. Den gule hunden är på tok för snäll och vet inte att sätta gränser för unghunden medan pocketcockern verkligen försöker men blir fullständig överkörd av storlekskillnaden. Övriga flockens hundar besitter någon sorts pondus som unghunden sedan länge förstått att inte ifrågasätta. Bra för dem. Och för mig som inte behöver agera livvakt hela tiden. 

Jag tog unghunden på en kort träningssession i trädgården för att erbjuda något annat, lite bättre, när jag avbröt leken som gick överstyr. Vi körde lite närsök i de grästuvor som stack fram ur snön. Start med signal från sittande och sedan skick in i området och signal. Den svarta letar bra och koncentrerat och jag kan höra hur hennes näsa jobbar i området. Just det blir viktigt tänker jag, att jag verkligen vet att näsan används aktivt så hon inte bara planlöst sveper fram över marken. Det blev inget långt pass men det blev en stund så att det mentala fick sitt. I och med det hoppas jag på en tröttare unghund och en lugnare kväll. Möjligen är det att hoppas på för mycket.

Det är väderomslag nu. Termometern ligger och dallrar runt nollan. Om några dagar tränar vi kanske närsök på barmark igen. Behagligt. Men imorgon sägs det att det ska landa tio centimeter tung blötsnö över bygden, färdigt lagom till plusgraderna tar sig in på torsdag eftermiddag. Så jag förstår vilken isgata vi har att vänta den närmaste tiden. Och vilka mängder av slask. Allting har en baksida. Jag är glad för den fina vintern vi haft och jag hoppas jag ska hinna göra en snölykta av morgondagens snö innan vintern tar slut. För den här gången.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top