Puppies are not our whole life but they make our lives whole

Snart en vecka med valpen Min i slottet. Dagarna rusar och valpen med dem. Det går undan nu och jag skrattar lite åt Mins klumpighet. Efter två små lätta cockervalpar har jag glömt hur långa och omedgörliga labradorvalpars ben kan vara. Hon springer in i dörrkarmar, går ikull i kurvorna och puttar mig i backen när jag sitter på huk för att ta emot henne med tennisbollen. Vi har prövat två små apporteringar av tennisboll jag kastade i högt gräs när hon såg. Jag gillade det jag såg i letandet och valpen sprang raka vägen tillbaka till mig med bollen och höll den i ett stadigt tag. En bra början. 

Trött och tacksam lutar jag mig tillbaka efter en fin dag ”på jobbet” medan valparna härjar på golvet intill. Jag tycker de borde förstå att vara trötta nu men tydligen fick de en direkt energikick av maten de nyss åt. Själv väntar jag på att middagen som står i ugnen ska bli klar. Ugnsrostade grönsaker med färsk timjan och kyckling. Lukten i köket av kryddorna i ugnen är helt fantastisk. Jag tror det doftar extra gott av sådant man odlat själv. Eller så lurar man sig att tro det. Hemtrevligt är det i alla fall. Jag har skördat en skål tomater från växthuset med men där måste jag tillstå att jag är något besviken. Solen och värmen har saknats det senaste och tomaterna har inte alls fått den där solmogna extraordinära smaken som man förväntar sig att hemmatomater ska ha. Om bara solen kunde komma tillbaka..

Det börjat närma sig utvecklingssamtalens tid nu. De då slottsherren får ha lite mer djupgående diskussioner med flockens hanhundar och då särskilt Mer. Sällsynt dålig tajming kan jag tycka, med ett höglöp precis när vi ska ha lite semester. Å andra sidan vet jag knappt om det finns någon perfekt tajming med löp och höglöp, det är som det är bara och man får ta det när det kommer. Om man nu gjort valet att skaffa tik. För bruna Mers del är det tufft att vara äldst och försöka ha kontroll över slottets höglöpande tik och se till att ingen annan kommer till. Han vill väl inte missa chansen att sprida sina gener vidare förmodligen men mottagaren i det här fallet är olovligt byte så han har inget att hämta där. Han har bara lite svårt att förstå det och koppla av, så ett och annat annat lite djupare samtal är nödvändigt och gör gott. Det blir inte lättare för honom och de andra grabbarna när den yngsta cockern desperat letar efter dem och trycker sin bakdel mot hundgårdsgrinden där de står på insidan när hon finner dem. Iband är även ett hundliv tufft.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top