Pure as gold

Sommaren fortsätter stråla mot oss och jag sammanfattar den trevliga om än långa kursdagen jag höll igår samtidigt som jag kletar in mig i solskyddskräm efter att antagit en lätt röd ton efter timmarna i solen. Egentligen var det en sådan där lite märklig kursdag igen för av alla de elva hundarna som deltog under dagens olika kurser var alla utom en golden. Återigen berodde det enbart på slumpen och inte på att det var ett goldengäng som bokat träningen. Jag tycker det är en stor förmån att få möjlighet att se de olika retrieverrasrena i träning, olika raser och linjer och individer. Rätt ofta får jag frågan om vad som skiljer labbar och golden åt och vad jag tycker de har för fördelar och nackdelar. Efter att ha haft ett stort antal goldens och rätt många labbar själva och träffat ännu fler på kurser och träningar genom åren hävdar jag fortfarande att individ kommer före ras. Visst finns det generella rasspecifika egenheter men ändå. Individ före ras. enligt mina erfarenheter. Att det sedan är betydligt svårare att finna en bra golden som passar en är inte så konstigt eftersom den jaktinriktade aveln där inte har samma bredd som labbarnas, men det är en annan sak. 

Mitt i den härliga sommaren känner jag en liten krypande oro. Det är torrt och vi är i stort behov av en rejäl mängd välgörande regn. Men inget sådant tycks vara i sikte. Inte ens en liten skur. Jag gör livsuppehållande åtgärder i trädgården och vattnar det som hotar att torka bort. De tretton tomatplantorna tillsammans med gurk och paprikaplantor i växthuset dricker en del hel de med så jag är tacksam över slottets brunn som verkar ha en outtömlig källa av vatten. Den första gurkan skördades igår och efter vad det ser ut som får vi nog äta slanggurka till frukost, lunch och middag ett tag framöver. En ny favorit nu är Wasas knäcke med vallmofrön och havssalt, skivad gurka och lite örtsalt på det. Så kanske det kan bli pressgurka, gurksallad, tzatsiki och gurka i grillpaket med. 

Den största “bäddaren” av dem alla, vår golden Vi, har fått genomlida livet i tratt några dagar då hon fick sitt livs första fukteksem för några dagar sedan. Läkningen har gått bra och nu är hon tillsammans med flocken igen, utan tratt. Det märktes tydligt att hon inte delat rum med de övriga hundarna under några dagar för jag har knappt behövt bädda och fixa till hundfällarna alls. Normalt sätt skakar jag ur dem och lägger rätt flera gånger om dagen då någon frenetiskt bäddar runt så fort jag rättat till. Nu vet jag helt klart vem den någon är. Det är utan tvekan en golden. Det märks också på det sättet att det mindre “stimmigt” i gruppen när Vi bor i egen avdelning. Är det något som triggar den gyllene damen så är det konkurrens och att få styr på hennes jämfotahopp innan för grinden när hon förstår att det vankas promenad eller träningen har visat sig vara ett arbete av större mått. Men utan övriga flocken runt tassarna förvinner hoppen. Att vara ensamhund är kanske hennes melodi? Alla har vi våra egenheter. Nu är goldenfröken både lättad och lycklig över att ha fått slippa tratten och hon började dagen med en brottningsmatch med den smått överraskade unghunden och efter det blev det morgonpromenad tillsammans med de andra. Hon hoppar jämfota och ser märkbart nöjd ut. 

Pin It on Pinterest

Scroll to Top