Sådan hund sådan förare

En ny morgon i den annorlunda världen. Det ser ut att bli en fin dag igen och jag tror den blir utmärkt bara jag tar mig ur det datatrassel som morgonen startade med. Datatrassel är inget allvarligt i sig men nog så frustrerande när man har ett arbete att utföra vid datorn och särskilt när man kliver upp lite extra tidigt för att hinna med arbetsuppgifterna i god tid för att sedan kunna var lite mer ledig under dagen. Ett välfärdsbekymmer, jag vet, men just nu hjälper inte ens den tanken mot min tilltagande frustration. Jag får omfördela dagen lite och hoppas på att support från olika håll kan leda mig på rätt väg i teknikvärlden.

Köksträdgården runt växthuset är i det närmaste färdigskapad nu. Det vackra staketet ska till och så tänker jag mig en klätterros, Flammentanz, och en rejäl zinkbalja bredvid en enkel trädgårdsmöbel. Drömmar. Jag inser att staketet får bli nummer ett. Frågan är om det ens är någon ide att jag satsar på något av det andra innan staketet är på plats. Igår hade nämligen någon grävt två rejäla håller i den pallkragen där jag satt små fina sättlökar i prydliga rader. Av den prydlighetens syns nu ingenting och löken har jag inte hittat heller. Rådjur? Fasaner? Eller sprättande lyckliga höns i förskingring? Lök brukar få står orörd men tydligen inte nu längre. En åtgärd är nödvändig. Inne i växthuset växer det fint. Jag ska smyga iväg till någon utomhusförsäljning med växter under helgen och komplettera med några till tomatplantor. Tre små gurkfröer vikar i jorden i varsin kruka in växthuset, jag prövar att driva upp de plantorna själv men kan hända är jag mer eller mindre tvungen att köpa någon gurkplanta också. Kan det bli för mycket plantor?

Något som inte är färdigskapat är hundarnas träning. Detta evigt pågående, men mycket trevliga projekt. De senaste träningspassen har lämnat en del övrigt att önska tycker jag. Inte så att de varit riktiga piss-pass men det skaver lite här och var. Jag upplever att Mer är lite frustrerad och jag vet inte riktigt vad det beror på, vi hittar inte riktigt rätt känsla och den gule har varit lite tveksam eller osäker i skicken. Tappat lite av sina tidigare fina, raka linjer och vi har fått ett bakslag. Har jag månne gått lite fort fram i träningen efter uppstarten i alla fall? Trots att jag försökt vara medveten och tänkt mig för. Kanske har jag tagit för stora kliv, jag vill ju så gärna! Dags för bot och bättring och back to basic. Ännu en gång. Rota, den minsta, har däremot fungerat som en unghund ska. Vi tränar på, det går upp och det går ner och dagsformen är avgörande. Min dagsform mest, hon tycks ständigt vara i form. Hon är väldigt söt när vår träningsstund och egen tid är slut och vi kommer tillbaka till hundgården. Då avslutar vi med lite mys på trädäcket utanför grinden och hon verkar alltid påtagligt nöjd. När hon får gå in i hundgården till de andra igen är hon sprudlande och jätteglad. Jag tror hon ser fram emot mötet med de andra och glatt berättar om allt roligt hon varit med om den stunden de varit ifrån varandra. Ungefär som när jag haft ett riktigt bra träningspass och har så mycket att berätta och återge för slottsherrens när han kommer hem så vrickar tungan i iverns då alla ord ska fram. Ibland är likheterna slående mellan hund och förare.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top