Sedan kom månen..

Jag hittar honom på massageplattan på högen av ullplädar. Där ligger han och tuggar dentalgrodor särskilt tillverkade för att tuggas på och ge god munhälsa åt hundar. Det är väl det han vet förmodar jag och därför han tuggat i sig ett stort antal grodor. Det är fyra kvar i korgen på hyllan och jag vet ärligt inte hur många han hunnit sätta i sig innan jag hittade honom. Den gule labradoren tittar nöjt på mig när jag frågar vad han gör, rapar och kliver ner från högen av fäller. Efter sig lämnar han en del slem från groddtuggningen och lite småbitar han tydligen inte orkade äta upp. Han verkar inte det minsta skamsen, bara glad som vanligt. Skamsen såg däremot den minsta cockern ut, hon som genom sin tystnad gjorde mig uppmärksam på att något inte stod riktigt rätt till efter hundarnas frukost. Hon satt i hallen tätt intill ytterdörren och tittade menande på mig när jag kom och liksom nickade ut mot butiken där den gule tuggade för fullt. Det var en lite oväntad sida jag såg av henne, hennes skvallrande och uppenbart generade uppsyn. Så hade aldrig hennes svarta labradorsyster reagerat tänker jag. Hon hade troligen utnyttjat situationen och sin stora gula labradorbrorsa som når ända till hyllan med korgen och grodorna, och ätit så många grodor hon hunnit med tillsammans med den gule på plädhögen. Han, den gule, var förmodligen värd de där grodorna tänker jag så jag beställde lydigt en ny låda grodor hos grossisten idag. Hoppas bara han slipper få ont i magen.

Resten av morgonen pysslade jag med sårvård och droppning av sargade hundögon. Lyckliga hundar har jagat och slitit och dragit med sin en och annan småkrämpa i bara farten. Snälla jaktmarker till trots är det oundvikligt att det blir ett eller annat sår. Det är nog märkligt att de inte skadar sig mer än vad de gör om man tänker närmare på det och ser hur de far fram i markerna. Den här jaktsäsongen har vi hittills klarat oss utan större skador men som sagt lite småkrämpor och sår som behöver omvårdnad blir det. Just nu är det ett vid den gules ena sporre och ett annat på Rotas kind som behöver lite extra koll. Bruna Mer behöver hjälp med ögondroppar och Lyra har varit lite halt utan att vi funnit någon direkt orsak. Jag tror lite vila kommer att göra gott.

Sedan fortsatte dagen med promenader och utejobb ända till solen gick ner och till och med i mörkret en stund efter det. Vädret har varit milt och snällt och färgprakten är fortfarande makalös. Vilken oktobermånad vi har haft! Dimman anslöt senare när solen gick ner över dagens sista kursgäng och gav en lite magisk stämning över fältet där vi var. Efter det kom månen och lyste stämningsfullt över markerna. Sämre kan man ha det.

 

1 reaktion på ”Sedan kom månen..”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top