Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Uppgiven och en smula håglös tittar jag på den galna cockervalpen där hon far fram över gräsmattan. Idag har hon haft en av sina sämre dagar och jag är inte tillfreds med vår träningsstund alls. Möjligen kan det hända att det är jag som har en av mina sämre dagar och inte Flow då en ny förkylning gjort entre och jag inte känner mig riktigt på hugget. När man tränar Flow finns det inget utrymme för att inte vara på hugget. Pust. Egentligen gick väl inget direkt fel men känslan av inte vara på riktigt samma planet var alltför tydlig. ”Will to please” var utbytt till ”will to explore” och Flows intresse för mig som den självklara mittpunkten på jorden var i stort sett obefintligt. Hon ville springa själv, stort och ostört. När vi prövade oss på att gå lite fint vid sidan för att göra någon sorts halvuppgivet försök till att hitta kontakten och återskapa ordningen hängde hon så långt bort från mig som möjligt istället för intill. Det kändes allt annat än bra och jag kände mest för att gå hem och satsa på akvariefiskar istället för jakthundar. Somliga dagar är bara sådana.

Visst kan unghundar ha sådana här omöjliga dagar, människor med för all del, men det är sannerligen inte roligt när de dyker upp. Flow själv bryr sig inte så mycket förstås, hon verkar nöjd med dagen och ligger nu vid mina fötter och gnager på ett ben. Emellanåt kikar hon upp på mig med sina mörka ögon som för att påpeka hur mysigt vi har det tillsammans. Hon har en poäng där, vi har det faktiskt riktigt mysig nu och imorgon kommer en ny dag. Då ska vi försöka vara lite mer på samma våglängd och förhoppningsvis genomföra vårt träningspass tillsammans och inte var för sig.

Den veckan är fylld av kursstarter och det tillsammans med den annalkande våren känns riktigt roligt. Imorse sjöng lärkan i dimman så nu ÄR det faktiskt vår. Första kursen ut i eftermiddagssolen var en grupp unga hundar som tränas för start på b-prov, start när mognad och träning fallit på plats. Fyra golden och en labrador och förare i alla åldrar. Det är kul med hundträningen på det sättet, att alla åldrar är representerade och att både gammal och ung har samma intresse. Fast gammal säger man väl inte om någon under nittio förstås. I gruppen tror jag det är runt femtio år mellan yngsta och äldsta deltagaren, rätt häftigt faktiskt. Fast det dröjer ett tag till någon fyller nittio och blir gammal som tur är.

Pin It on Pinterest