Det är långt till vintern

Sommaren har verkligen tagit mig med storm och jag har svårt att hinna uppfatta att jag är mitt i den. Datorn presenterar en vinterbild från någon upplyst by i alperna som skärmsläckare och jag klickar fort förbi den. Det förvånar mig lite när jag tänker på hur är märkligt det är att jag varken orkar se eller höra något om vinter och snö på sommaren men gärna ser en sommarbild om vintern. 

Jag tar hela flocken på en rejäl promenad i skog och mark i den redan varma sommarmorgonen och samtliga hoppar och studsar och jublar. Hur rolig kan egentligen en morgonpromenad vara undrar jag medan jag smått avundas hundarnas glädje och energi. Jag är glad och energifylld jag med, fast kanske under något mer behärskade former. En fin promenad blir det även om en promenad tillsammans med en hel flock hundar i naturens barnkammare kräver koncentration och kontroll. Att vara den som har ansvaret att leda hundflocken på rätt stigar och i rätt beslut kanske inte riktigt kan liknas vid total avkoppling men jag kan garantera att det kan vara bra och trevligt ändå. Jag försöker mig på att fota flocken vid olika passande platser med. Jag skulle gärna vilja ha en komplett flockbild att lägga på bloggen. Kameran knäpper och knäpper men bilderna blir inte riktigt som jag tänkt då minst en hund tittar åt fel håll på varje foto. De har alla ledsnat på fotografering för längesedan. Jag kommer att tänka på skolfotografer som ska lyckas få hela klasser att le och titta in i kameran samtidigt. Jag undrar hur de gör och jag undrar vad de har för mer knep än det klassiska “cheese”. Det fungerar garanterat inte på flockens hundar. Inte heller mina imiterande katt eller fågelljud går hem längre och kastar jag något för att får hundarnas uppmärksamhet vet alla sedan långt tid att det inte är någon ide’ att koncentrera  och titta dit mer än flyktigt för de få aldrig hämta det som kastas oavsett. Fast lilla Rota har inte räknat ut det än så henne kan jag lura några gånger till. Vi möter en grupp hjortar under promenaden i övrigt är det lugnt och stilla och alldeles som vanligt i skogen. Det känns skönt och tryggt i skogen, i det vanliga. Här märks ingen påverkan av det som pågår i världen med pandemier, rasism och annat. 

Hemma igen planerar jag lite till för dagens kurs och ser över almanackan dör de kommande dagarna. jag hinner planerar lite för hösten med och fylla i några luckor i almanackan med lite mer jobb och liter mer jakt. Jag planerar och fyller i och tänker att det känns bra att ha kontroll över det jag kan ha kontroll över när mycket annat är ovisst. Så funderar jag ett varv till över dagens träning, mina egna hundars träning och över hundträning i största allmänhet. Om hur viktigt vår egna mentala inställning är när vi ska föra hundarna framåt både kortsiktigt och långsiktigt. På OlssonsochWiklunds instagramkonto läser jag:

“Den mentala inställningen har stor betydelse för hur du lyckas att åstadkomma vad du vill. Men kom ihåg-att det mentala tar sin tid innan det faller på plats. Det gäller att ha tålamod och våga vara långsiktig, dvs att hålla i och hålla ut”

Så det är väl bara att fortsätta på inkörda väg och jobba vidare beslutar jag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top