Svårt eller bara lite mindre lätt?

Mod är bara ett ord för förtäckt ångest tänkte jag när jag såg den bruna cockern satsa för att komma över den öppna vattenytan i krondiket. För särskilt modig är han egentligen inte och ett isande kallt bad var nog inte vad han önskade. Men hoppade gjorde han. Vill man så går det. I alla fall halvvägs. Själv klättrade jag upp för ett berg idag, inte högt men halt, eftersom jag var tvungen att välja annan väg då avverkade trädstammar låg tvärs över vår ordinarie stig. Så mycket mod krävdes egentligen inte men det var rejält halt och med det i baktanke behövdes det lite mod ändå för jag ville ju inte halka ner såklart. Något utrymme för klena orostankar om brutna kroppsdelar fanns det inte utrymme för. Vi tog oss upp utan problem i alla fall, den svarta unghunden i stil med en smidig gasell och Vi och jag i mer moderat hastighet och smidighet. Vi fick en fin promenad i snöyran innan vi gick tillbaka ner till fältet där vi placerat ut fyra minnespunkter i början av utflykten. Efter bergsbestigningen kom vi tillbaka från en helt annan vinkel och hade med andra ord fyra ospårade linjer att lösa där jag kunde välja avstånd och vinkel till punkterna från fältet. Kul tyckte det båda tjejerna och satsade järnet i snön. En lagom fin vind hjälpte dem att finna apporterna i snön vid sluten med så det totala resultat blev bra. Särskilt unghunden imponerade genom att springa rakt och fint. Fröken Vi föll något mer ur linjen men fortfarande “jaktligt smart” eller vad man kan kalla det, hon löste uppgifterna med en liten curlingsväng och hjälp av vinden. Förmodligen på grund av mångårig erfarenhet tänker jag, hon vet hur hon ska använda den vinden som finns, och kanske lite beroende på höstens träningsuppehåll för några regelrätta träningspass där snygga och raka linjer prioriterats har vi inte haft sedan jakterna startade i höstas. Så kanske beror det mest på det ändå. Hur som helst. Den mycket nöjda golden tiken om uppenbart njöt av träningspasset visade inga tecken på att ha ont i ryggen varken vid bergsklättringen eller på träningspasset eller nu hemma efter vila så jag vilar tryggt i förvissningen om att ryggskottet läkt ut nu. Det känns väldigt skönt men lite för bra för att jag ska våga säga säkert att det är sant så jag firar med måtta och försiktighet. Men visst plockade jag fram det preliminära provprogrammet för kommande säsong och kikade lite försiktigt om det möjligen inte finns något passande prov att starta den gyllene på. Om ryggen bara håller så!

Snön har vräkt ner här hela eftermiddagen och vacker nysnö täcker nu den snön vi hade sedan tidigare. Det är fara och färde med torsdagens planerade elitträningspass inser vi nu för smhi har ändrat prognosen och temperaturen för onsdagen. Plusgraderna och regnet är bortplockade och istället väntas minusgrader och mer snö. Vintern är sannerligen en svårplanerad träningsperiod men det är inget att förvånas över. Det är så det är bara, en får vara flexibel och anpassningsbar och ändra och boka om. Något vi alla nog blivit vana vid och rätt bra på efter de snart två åren med covid i hasorna. Men ändå, det är lite svårt att planera. Är det inte svårt att vara tränare och instruktör var det någon som undrade också. Svårt att ge goda råd och lotsa rätt? Jo, för all del tänkte jag men frågan är om det är svårt eller bara mindre lätt? Det är nog svårt att vara hundförare med tänker jag, svårt att ta instruktionerna, läsa hunden och göra rätt i rätt sekund. Men allra svårast är det absolut att vara hund. Unghund särskilt. Tänk så svårt att vara en ung samarbetsvillig retriever som vill göra alla rätt när budskapen ofta blir dubbla eller kommer när ögonblicket redan är förbi, eller inte alls, och man inte ens förstår språket. Höga krav ställs det på dem med och stundvis har vi orimligt höga förväntningar på utförandet. När det gäller unga hundar måste man verkligen tänka på att aldrig ha bråttom. Man måste ge hunden tid. Och tänka på att det inte fungerar att börja träna apporteringsmoment om hunden (eller du själv) inte är i rätt balans oavsett hur väl planerade momenten du tänkt för dagen är. Istället får du backa tillbaka och se till att få in rätt sinnesstämning först. Den här texten hittade jag på #ladyworkinggundogs instagram:

“Have a vision of the excellence you want to train your dog to reach, then have the patience to get them there”

 

Pin It on Pinterest

Scroll to Top