Sweet the new rains fall, sunlit from Heaven

Tidig morgon en vanlig sketen tisdag som gubben Pettson skulle sagt. Regn mot rutan och frisk vind i mörkret. Lad har lärt sig hundluckan och vardagen blir enklare. Att lära nytt är roligt. Det tycker Lad med så han använder luckan flitigt nu. Ut och in och ut igen. Och så går han in med en pinne att gnaga sönder på golvet till min förtret. Det blir mycket träflisor att sopa upp. Det som inte hamnar i Lads mage. En del sten blir det med. Söta Lillie samlar fortfarande makadam. Bär in stenar en och en och släpper dem med ett klirr mot klinkergolvet. Jag tror på allvar att det är just det klirret hon gillar. Hon lyssnar med huvudet på sned efter att hon släppt stenen i golvet. Jag undrar om hon tror att den ska vakna till liv så hon kan jaga den lite? Det är mycket med två valpar. Mycket men väldigt roligt.

De vuxna hundarna suckar lite över småglinen. Frågan är hur roligt de tycker de är med de två valparna i slottet. Fast fröken Vi behöver jag inte fråga för där vet jag, hon älskar småglinen och deras vilda lekar men de andra är nog måttligt roande. Men snälla är de, och godmodigt tar de hand om de små, låter dem ligga tätt inpå, följa med små utflykter i skogsdungen och delar med sig av ben och upphittade bollar. Sätter gränser gör de med. Tydligt, lugnt och inget oprovocerat. Det vrålas inte, höjda röster hörs bara under leken. Som mest hörs en svag morrning när ett småglin går över en gräns. men ofta ser jag bara en blick eller kanske en liten ryckning i nosvingen. Valparna vet. Det finns en tydlig vardagsstruktur i flocken som alla verkar förhålla sig till. En inbyggd ordning. Jag lyssnar, tittar och lär. Vilken förmån det är att få leva med en grupp hundar och studera dem på nära håll.  Härligt. Att dela livet med en hel hundflock är krävande men fantastiskt. Jag vill inte byta bort den möjligheten även om jag stundtals absolut kan förstå bekvämligheten i att bara ha en eller två hundar.

Dagen gryr sakta, väldigt sakta faktiskt, jag anar inte riktigt ljuset än men vet att det är på väg. Mina arbetskamrater, hundarna, vaknar sakta de med förutom de två yngsta som vaknar utvilade och laddade som duracellkaniner. Lillie är hemsk innan hon får frukost och Lad är nästan lika galen innan han fått kissa. Världen  och dagen är enkom till oss verkar de säga och kastar sig ut i den mörka morgonen och sedan ner i matskålarna medan de vuxna hundarna knappt lyfter på ögonlocken. Det skulle vara bruna Mer då, han som är så trogen mig och mina vanor och oavkortat alltid går upp pigg och alert när jag går upp. Helt utan undantag. Skulle inte han möta mig direkt på morgonen skulle jag veta att något är väldigt fel. Efter åtta år tillsammans är det sådant man vet om varandra. Tveklöst. Labradorerna däremot, och goldenfröken, slumrar gärna ett tag till om det inte vet att något särskilt väntar. Först när jag skramlat färdigt med disken vaknar de till efter frukostvilan och väntar på att få gå ut. En del lugnt och fint och andra smått hysteriskt som fröken Vi. Hon har en makalös förmåga att sova som medvetslös ena sekunden för att sedan hoppa hysteriskt vid grinden i nästa. Vi har delade meningar om det hon och jag. Om hur man uppför sig vid en hundgårdsgrind eller dörr och fortfarande efter fyra år tillsammans diskuterar vid det varje morgon. Jag ber henne lugna ner sig och bedyrar att jag inte ska glömma henne inne i dag heller. Lika lite som jag gjort hittills i hennes fyraåriga liv. Det vill säga aldrig. Ändå tror hon mig inte och studsar desperat vid grinden. För att slippa dessa ändlösa diskussioner har vi andra lösningar. Vi tar andra vägar och jag öppnar andra dörrar för henne. Det finns alltid alternativ och man är beredd att se dem. Det tänker jag lite särskilt på idag efter att ha lyssnat på ännu en intervju med Peder Fredricson och en annan intervju med en annan Peder som jobbar med hundar. Dessa två Peder har både mycket tänkvärt att förmedla om samvaro och kommunikation med hästar och hundar och jag älskar att lyssna på deras kloka ord och begrunda det de säger. Det finns så mycket att lära.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top