Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Man måste våga chans ibland. Jag minns när veterinär Berit Håkansson Wallin sa det på en föreläsning jag var på för många år sedan angående ögonsjukdomar. Att man faktiskt måste våga chansa ibland och kanske ta en risk och pröva ändå. Ämnet den gången var golden retriever, avel och ögonsjukdomar, eller kanske rättare sagt ögondiagnoser.

Avelsarbete är klurigt, intressant och svårt och det där med att våga chansa ibland är lika aktuellt nu som då. Inom rimliga ramar såklart. Den senaste tiden har det kommit på tal flera gånger då jag träffat människor som står i begrepp att skaffa ny valp och människor som har skaffat valp och känt sig tvungna att förklara valet av valpköp inför andra. Vi har pratat om risker med olika kullar, något förhöjda risker med kanske ledproblem, hudproblem, tandförluster eller något helt annat. Om man ska våga chansa och ta en valp trots den eventuellt något högre risken i kommande kull. Eftersom arbetsegenskaperna trots allt är bra och hundarna i linjerna har bevisat att det håller måttet med råge för det arbete de är avlade för. Som apporterande fågelhundar i det här fallen.

Jag undrar varför vi hänger upp oss så mycket på risker? Varför pratas det inte lika mycket om möjligheter? Om att möjligheten att man får en välfungerande, lättränad hund med många goda egenskaper ökar väsentligt om man väljer valp ur en kull med välfungerande föräldrar och släktingar. Att förutsättningarna finns att hunden ska bli riktigt bra. (Vilket förstås kräver rätt träning också.) Varför tänker vi så lite på möjligheterna och hänger upp oss så mycket på risker och gentester?

Jag förstår såklart att alla vill ha en frisk och hel hund men verkligheten ser tyvärr inte riktigt ut så. Alla hundar är inte friska. Självklart ska vi bara avla på friska och sunda individer men jag känner en ganska stor oro över att vi avlar, och köper valp, allt mer för att undvika risker på bekostnad av möjligheter och goda arbetsegenskaper. Risken är att vi totalt missar de arbetsmässiga möjligheterna de där kullarna där alla gentester inte är utan ua men med dokumenterat väl fungerande hundar över många generationer förmodligen ger. Det förutsätter såklart att man som uppfödare och valpköpare är ute efter en bra jakt och/eller provhund. Men varför skulle man inte vara det om man nu väljer en jaktavlad retriever?

Vi borde också fundera över, och acceptera, att man inte kan få precis allt man vill ha i en och samma kombination, eller valp. Både som valpspekulant och uppfödare. När man prioriterar något gör man det till förmån för något annat. Det kostar alltid något någonstans hur man än gör. För perfekt finns nämligen inte.

Pin It on Pinterest