Take a chance..

Man måste våga chans ibland. Jag minns när veterinär Berit Håkansson Wallin sa det på en föreläsning jag var på för många år sedan angående ögonsjukdomar. Att man faktiskt måste våga chansa ibland och kanske ta en risk och pröva ändå. Ämnet den gången var golden retriever, avel och ögonsjukdomar, eller kanske rättare sagt ögondiagnoser.

Avelsarbete är klurigt, intressant och svårt och det där med att våga chansa ibland är lika aktuellt nu som då. Inom rimliga ramar såklart. Den senaste tiden har det kommit på tal flera gånger då jag träffat människor som står i begrepp att skaffa ny valp och människor som har skaffat valp och känt sig tvungna att förklara valet av valpköp inför andra. Vi har pratat om risker med olika kullar, något förhöjda risker med kanske ledproblem, hudproblem, tandförluster eller något helt annat. Om man ska våga chansa och ta en valp trots den eventuellt något högre risken i kommande kull. Eftersom arbetsegenskaperna trots allt är bra och hundarna i linjerna har bevisat att det håller måttet med råge för det arbete de är avlade för. Som apporterande fågelhundar i det här fallen.

Jag undrar varför vi hänger upp oss så mycket på risker? Varför pratas det inte lika mycket om möjligheter? Om att möjligheten att man får en välfungerande, lättränad hund med många goda egenskaper ökar väsentligt om man väljer valp ur en kull med välfungerande föräldrar och släktingar. Att förutsättningarna finns att hunden ska bli riktigt bra. (Vilket förstås kräver rätt träning också.) Varför tänker vi så lite på möjligheterna och hänger upp oss så mycket på risker och gentester?

Jag förstår såklart att alla vill ha en frisk och hel hund men verkligheten ser tyvärr inte riktigt ut så. Alla hundar är inte friska. Självklart ska vi bara avla på friska och sunda individer men jag känner en ganska stor oro över att vi avlar, och köper valp, allt mer för att undvika risker på bekostnad av möjligheter och goda arbetsegenskaper. Risken är att vi totalt missar de arbetsmässiga möjligheterna de där kullarna där alla gentester inte är utan ua men med dokumenterat väl fungerande hundar över många generationer förmodligen ger. Det förutsätter såklart att man som uppfödare och valpköpare är ute efter en bra jakt och/eller provhund. Men varför skulle man inte vara det om man nu väljer en jaktavlad retriever?

Vi borde också fundera över, och acceptera, att man inte kan få precis allt man vill ha i en och samma kombination, eller valp. Både som valpspekulant och uppfödare. När man prioriterar något gör man det till förmån för något annat. Det kostar alltid något någonstans hur man än gör. För perfekt finns nämligen inte.

6 reaktioner på ”Take a chance..”

  1. Bra rutet Kats. Precis som det är. Man måste ta en chans trots att det kan finnas något att oroa sig för bakåt i linjerna. Som uppfödare måste man avla på de linjer man gillar o tror på. Annars kommer aveln inte att gå framåt och avelsbasen kommer att snäva ut. Den är inte så stor nu. Klart alla friska hundar. Det är ju upp till varje uppfödare att göra sitt val hur man skall föra bra egenskaper vidare och få en bredare avelsbas och de båda hör ihop.

  2. Jeg så nylige på Facebook enhvalpspekulant, som ønskede en hvalp, som var “fri for alt”. Det må vel siges at være overraskende? Det kan ikke jeg levere. Jeg synes som opdrætter, at der for tiden lægges alt for stor vægt på “sundhed”. Jamen, vil du ikke have en frisk hund?? Jo, men som du vil jeg gerne have så meget andet. Men hvorfor er vi endt der? Jeg tror, at der er flere årsager. 1) Fordi vi kan. Det kræver virkelig viden og stædighed at sige: Det kan jeg, men det vil jeg ikke. Jeg undersøger ikke for ichthyosis. Jeg synes, at det er helt ude af proportion, og det har været i racen så længe vi ved. Der vil fremover komme utallige muligheder for genetest, og før eller siden bliver vi nødt til at vælge. Selv om vi kan. 2) Det er let for hvalp spekulanter at forstå. Vi har en skala for HD, AD, PRA. Det er let at spørge, om den har HD. Vi har ikke en skala for arbejdsegenskaber, temperament, sressterskel, vandpassion, social tilpasning osv. Så det forholder vi os ikke til. 3) Hvis dit opdræt ikke kan fremvise gode arbejdsegenskaber, godt temperament osv. så er det en nem måde at finde meriter at prale med. Det gør, at “sundhed” bliver hypet ude af proportion. For alt for mange opdrættere har i virkeligheden ikke noget forhold til de egenskaber, som vi synes er vigtige. Men sundhed, det har den. Eller har den? Og hvor mange mennesker tester “forældredyrene”, før de selv får børn?

  3. Läser gärna din blogg och tycker att det är mycket kloka tankar och reflektioner!
    Jag är en sån som vill minimera riskerna vid valpköp, främst för att jag har hund på ett sådant sätt som gör att jag inte kan välja bort en hund av att de inte håller hälsomässigt, dvs, jag vill inte omplacera en hund som har dåliga höfter eller andra “hälsodefekter” utan skaffar jag valp så är det vi som hänger ihop. Därför finns inte så mycket utrymme för att chansa och se, utan köper jag valp, vill jag göra det från så friska linjer som möjligt. Har labrador och där anser jag att det finns så pass många friska djur med goda arbetsegenskaper att avla på, att man inte behöver tumma på hälsan. Självklart kan det “skita sig” ändå, men då har man i varje fall gjort sin läxa själv 🙂
    En intressant diskussion och ämne!

    1. Katarina Eriksson

      Hej Lina! Så kul att du löser min blogg. Självklart ska vi enbart avla på friska individer. Där ska vi absolut inte chansa. Jag tänker mer på att det kanske kan finnas något längre bak i linjerna “som stör” men där vi inte kan veta säkert. Eller alla de gentester vi nu har där vi kan testa för många olika sjukdomar och där många är rädda för anlagsbärare. Och att alla hundar som finns i linjerna omöjligt kan vara helt fria från allt. Ha en fin dag!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top