The cat is out of the bag

Idag har vi varit på skjutbanan och bränt skott och pengar. Jäklar så kul det är och jösses så fort pengarna tar slut. Skyttet har verkligen grävt ett rejält hål i min redan tunna plånbok, men något ska man ju unna sig som det så fint heter. Lite spontan hundträning hanns med också innan mörkret kom. Träningen var riktigt bra tänker jag, den gav inte upphov till några känslostormar varken åt det euforiska hållet eller det mer irriterade och besvikna. Jämnmod med andra ord, och ibland, ganska ofta skulle jag tro, är jämnmod den bästa känslan. Fast den eventuellt är på gränsen till lite smått tråkig emellanåt. Eller faktiskt bara alldeles, alldeles lagom.

Alldeles nyss hade vi en valpkull. Valpkullar ger också som regel upphov till många känslor. Som det ofta brukar bli när nya valpar kommer till världen föranleder det till mycket funderingar men också jämförelser. Förväntningarna är stora. Man tittar och klurar och undrar om valparna är lika mor eller far, om de är lika varandra eller om hela kullen lyckats bli så där perfekt lagom mitt emellan föräldrarna. Det som man kanske önskade och hoppades på när man planerade att para just de två föräldradjuren. Verkligheten är dock sällan lik teorin. Alla helsyskon ärver femtio procent av varje förälder, det vet vi. Femtio procent av far och femtio procent av mor, så långt är det lika men vi har ingen aning om just vika femtio procent var och en fått. Därför blir aldrig syskon mer än femtio procent släkt. Hur mycket helsyskon de än är. Men vi fortsätter jämföra och på något sätt tro att de ska vara som stöpta i samma form. Helena skriver i mer om det i ett bra och läsvärt inlägg på sin blogg Stuteri Kry, det handlar om hästar där men är i det här fallet är det direkt överförbart till hundavel tänker jag. Helena skriver många andra bra och intressanta inlägg med så passa på att klicka runt och läs när du ändå gör ett besök.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top