Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Överskriften passar i allra högsta grad in på träningen av hundarna. Det är väl ungefär det enda man kan säga säkert och man slutar aldrig förvånas över hur olika hundindivider kan vara och hur olika de behöver tränas. Även om grunderna i träningen är de samma. Det gäller såklart människor med, man har olika personlighet, olika fallenhet för olika saker och olika sätt att träna hundarna på. Och så kan det väl få vara?

Lilla Flow har varit hos veterinären idag och fått sin rabiesvaccination. Älska livet sa Flow och älskade hela veterinären, undersökningsrummet, bordet, sprutan och godiset hon fick av veterinären. Det är sådan hon är. Omedelbar, spontan och glad. Och emellanåt helt i avsaknad av impulskontroll. Hon kräver sin matte kan man säga. Och en rejäl tvättmaskin för som vi ser ut efter våra turer ute på fälten. Tvättmaskinen är tänkt till mina leriga kläder och inte till Flow. Lilla Flow som torkade av den värsta leran på veterinärens numera före detta vita byxor och ljusblå blus. Nu är Flow redo att entra världen om sådär tjugoen dygn när vaccinationen gjort verkan och jag lär väl få hänga med. Hon kommer älska det med såklart, resandet och upptäckandet av nya marker, viltarter, hundkompisar och leriga diken. Jag är inte lika säker på att jag kommer att älska det, inte hennes galna framfart i alla fall, jag funderar faktiskt starkt på att stanna hemma och invänta att hon blir vuxen och uppfostrad.

Regnet har strilat ner mer eller mindre hela dagen idag vilket inte har känts direkt upplyftande i leran som omger oss. Men varför gå i lera och sörja? Cockrarna och jag tog en sväng ner till mossen för lite träning och promenad, där kom vi undan den värsta åkerleran även om det var väldigt gott om vatten. Lyra fick dessutom ett ofrivilligt bad när hon missbedömde avståndet och inte hann få stopp på kanten som hon planerat. Genomblöt var hon redan innan så jag vet inte om det gjorde någon större skillnad egentligen men hon såg så bedrövad och slokande ut på hemvägen så jag fick släppa in henne till kaminen med badrock på. Retrievrarna badade helt frivilligt på sin promenad och Bäst simmade en läng sträcka i krondiket helt obekymrad. Han var lika glad som vanligt på hemvägen och behövde varken badrock eller kaminvärme. Olikheter och personligheter igen.

Pin It on Pinterest