There’s a method to her madness

Fröken Vi har parkerat i hundluckan. Där sitter hon och spanar ut i mörkret. På ingenting. Jag tror det är ett mer demonstrativt drag. Mer än galenskap. För här ska ingen liten snorvalp med tofs på huvudet som Stig-Helmer Olsson tro att han kan gå in och ut som han vill. Hon morrar lite med. För att ge tyngd åt budskapet. Flytta sig tänker hon inte göra. Så Lad får vackert bli kvar på utsidan till goldentiken behagar flytta sig. Eller tills jag flyttar på henne.

Jag förstår henne. En kan bli vansinnigt trött på unghundar mellan varven. Men det går över fort och de är söta när de sover. Som nu. Båda de yngsta har kommit till ro efter en rastningsrunda i mörkret och en stunds inomhusträning med slottsherren. Skönt för oss alla. Lyra gnager på ett tuggben som valparna lämnat på mattan i puben. Hon som inte annars är noga med sådant tuggar som bara den. Jag undrar om inte det med är demonstrativt. Snorvalpar ska fostras och veta hut och jag tror inte hon unnar dem ett tuggben. Så hon gör väl bäst i att äta upp det. Jag tänker att det är bra för hennes munhygien med gnagandet. Alltid rensar det väl lite bland hennes tänder. Jag funderar på om jag skulle doppa tuggbenet i lite colgate munskölj. Det skulle nog göra gott för hennes allt annat än fräscha andedräkt. När jaktsäsongen är över tror jag hon ska få gå till tandhygienist och får en ordentligt sanering. Tandstenen behöver bort. Vad är det som gör att småhundar har så dålig munhygien egentligen? Förr har jag trott att det berott på att deras ofta äldre ägare matat de med småkakor och sockerbitar. Nu vet jag inte längre. För jag känner en hel del små hundar som jag garanterat vet inte matas med socker och kakor oavsett ålder på ägarna men ändå har urusel andedräkt och dålig munhygien. Lyra äter inte kakor och socker. Inte mig veterligen i alla fall. Men hon är en mästare på att lura skjortan av mig så tvärsäker ska jag kanske inte vara ändå.

Det har varit förbaskat kallt idag. En försmak på vintern. Två plus och en svag nordan. Det var knappt jag klarade att uthärda och jag undrar nu hur jag ska hantera vintern när den kommer på riktigt. Det var den där skoteroverallen tänker jag. Jag tror den behövs. Och det är hög tid att beställa hem värmekuddar till händer och fötter. Det tar emot en smula. Rätt rejält. Snälla ge mig femton plus och sydvästan i alla fall en månad till och jag lovar att inte klaga på leran.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top