Tid att förundras

Vi är där nu. Mitt i det vackraste av våren och maj. Häggen är på väg att slå ut och där någonstans mellan hägg och syren inträffar hänföringens tid då man bara måste låta sig dras med.

Jag brukar säga att jag inte förstår det där med tiden och det är fortsatt så. När jag står i grönskan nu och funderar över hur bra det blir med lite vegetation för tennisbollarna och hundarnas träning känns det som jag tänkte samma tanke för någon månad sedan, fast det är ett år sedan i verkligheten. Hur är det möjligt tänker jag och som varje vår önskar jag att någon kunde bromsa tiden. Jag vill ha tid att hänföras. För jag vet ju hur fort det kan vara förbi, hur snart allt kan vara över. Både maj och livet självt. Dagarna behöver tas tillvara och tacksam kliver jag ur sängen varje morgon, glad att få ta del av en ny dag. Än så länge med hälsan i behåll. Jag funderar över det en del. Över tiden som går och om jag använder dagarna bra, om jag är på rätt väg och om det är den vägen jag vill vara på eller om jag behöver justera om riktningen en del. Den röda tråden finns där men är inte alltid helt tydlig. Bilden från Herregud & Co illustrerar det bra tycker jag. Precis så.

Tio tomatplantor har vi satt ut i växthuset. Olika sorter, färger och former ska det bli. Tomater är odelat min favoritgrönsak. Året om. Båda att äta precis som de är och i all möjlig matlagning. Egenodlade tomater är såklart det allra bästa och i särklass godaste och ett av huvudskälen till att slottets växthus kom till. En nätmelonplanta har vi satt med. Den behövde en hel pallkrage helt för sig själv enligt anvisningarna och det har den fått. Det återstår att se vad det blir av den och om vi klarar att skydda den från möss, sniglar och hundar med stor grävlust. Melon har vi aldrig odlat förr och det kanske inte tillhör det vi äter mest av egentligen men det kan vara kul att testa. Att det är kul och lusten till att pröva nytt är någon man verkligen bör bejaka tänker jag. Både i odlingen och med hundarna. Och i mycket annat med förstås. Man behöver verkligen ta tillvara på det för vi överöses med så väldigt mycket allvar ändå. 

Det har en tendens att bli lite för mycket allvar i hundträningen med om man inte passar sig. Så det gjorde vi idag, passade oss för allvaret alltså och sköt tennisbollar med bollkastaren i gröngräset och lät hundarna apportera i tur och ordning, direkt och med fördröjning. Lite teckenträning smög vi in i bara farten för de hundarna som vi tyckte kunde behöva det. En glädjefylld stund i solen med många hundar och ännu fler tennisbollar. Ett förträffligt sätt att ta tillvara på en fin majdag för vår del tänker jag. Lustfyllt och lagom. Precis vår melodi och faktiskt nödvändigt emellanåt.

På kvällen äter vi rabarberpaj igen. Slottsherren har överraskat mig genom att baka ljuvligt god rabarber paj tre gånger de senaste dagarna. Att den var god överraskade mig för all del inte men att slottsherren bakade var verkligen en storslagen överraskning. Ett lysande exempel på hur man tar vara på dagarna och de späda rabarberstjälkarna som är som allra bäst just nu. Dessutom gav överraskningen vissa pluspoäng i vår relation vilket inte är att förringa. Bättre paj än så här blir det inte och det vore innerligt synd att ha missat det tillfället.

1 reaktion på ”Tid att förundras”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top