Tomorrow’s results come from my effort today..

Tisdagen dansar vidare om än i lugnare tempo. Jag har tagit kväll med en mugg te och tänker inte göra fler knop idag. Det går upp och ner i tillvaron, som brukligt. Vad det gäller träningen och känslan med Rota har det definitivt gått ner två senaste dagarna. Käpprätt neråt känns det som. Fast jag vet att det inte är riktigt sant, det handlar mer om att jag varit lite för trött för att var på topp tillsammans med en tiomånaders cockerslyngel. Det där med att ge hundra procent om man vill ha hundra procent tillbaka har inte riktigt varit aktuellt. Och cockerunghunden liksom andra unghundar är inte sen med att uppfatta mitt bristande engagemang. Det betyder för den sakens skull inte att hon jävlas med mig och tar tillfälligt i akt så som vi mänskligt tänker utan mer att jag som förare inte är fokuserad nog att leda henne rätt. Unghundar behöver vår odelade uppmärksamhet de stunder vi tränar dem. Min uppmärksamhet var allt annat än odelad i eftermiddags så jag har bara mig själv att skylla. Jag grälar lite på mig själv också, över oförståndet att försöka döva ett lite dåligt samvete genom att träna Rota fast jag själv inte var koncentrerad nog, eller på humör över huvud taget faktiskt. Imorgon är en ny dag som tur är, Rota tar det hela med ro och själv har jag snart laddat om.

Våren står för dörren på riktigt nu även om det fortsatt slaskar och plaskar om vartannat överallt i landskapet efter den minst sagt blöta vintern. Fördelen med milda, blöta vintrar är möjligen att det går att träna hund utan avbrott. I alla fall för dem som är lediga de timmar då dagsljuset är framme. Jag funderar lite över hur det har gått med allt det där som jag skulle göra på vintern? Då när kvällarna är långa och mörka och jag har mindre arbete att utföra än under övriga året. Jag kan konstatera att vintern gått väldigt fort. Jag har inte rensat och röjt eller lagat något av allt det jag sparat till vintermörkret. Jag har inte heller tagit ikapp städningen eller fått iväg grejerna till second hand och tippen. Inte heller har jag gjort all den strukturerade basicträningen som vintern skulle ge utrymme för. En del träning har det blivit så klart men inte den mängdträningen jag planerat. En bidragande orsak till det är såklart att Bäst fortsatt varit delvis sjukskriven. En annan är att vinterdagarna är kortare och mörkare än vad man någonsin minns dem i förväg. Det är mycket som ska hinnas med på de få ljusa timmarna. De oändliga haven av ledig tid som vintern skulle bära med sig dök liksom aldrig upp. Men jag är nöjd med att bokslutet blev fixat och vi har avslutat sommarens köksrenovering med godkänt resultat. I övrigt har jag faktiskt använt vinterns mörker och tystnad till att vila och reflektera. Nödvändigt, och lite oväntat faktiskt också uppskattat. Jag tog mig märkligt nog igenom mörkret utan att bli rastlös. Men nu är jag glad att det blir vår. Så jag kan göra allt det jag inte hann med i vintras…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top