Tystnadens dal…

Glenmorangie är ett destilleri av maltwhisky i norra Skottland, grundat 1849. Destilleriet ligger vid staden Tain, i närheten av havsviken Dornoch Firth. Glenmorangie är den mest sålda maltwhiskyn i Skottland och ligger som nummer tre i världen. På svenska blir Gelnmorangie “Tystnadens dal”. Visst är det vackert och möjligen en smula skrämmande, om man inte gillar tystnaden och funderar på anledningen till densamma. För mig känns det inte skrämmande alls utan mer skönt och avkopplande. Tystnadens dal klingar fint och avslappnande i mina öron och jag längtar oavbrutet till tystnadens dal, Skottland och dess ögrupper utan att någonsin ha varit där. Hur kan det vara så? Medan jag väntar på att drömresan blir möjlig sippar jag på en whisky från det omtalade destilleriet och är väldigt nöjd med mitt liv i novembermörkret här på den västsvenska landsbygden. November är här på riktigt mu boch gråvädret med många plusgrader och lera är tillbaka, och jag trivs!

Ett foto från den andra november, ett annat år med en annan hund i ett annat sammanhang. Och med ett annat väder.

Vi har haft en fin eftermiddagsträning med ett gäng som tränar mot elitklass idag. Trevligt, duktigt och avslappnat men lite väl mycket mörker mot slutet. Slutet av träningen kan väl i det närmaste liknas vid ett kvällsstreck i skymningen där det blev allt svårare att se både apporter, hundar och dirigeringstecken. Till slut fick vi se oss besegrade av mörkret och istället gå tillbaka hem och avrunda med lite fika och en god Allhelgonatårta som Alf bjöd på. Alf som med sin hundar Bosse och Sami lyckats ta tre 1a pris på lika många starter nu i höst. Bosse har fått två 1or i öppenklass och Lakritssonen Sami har tagit 1a i nkl. Fantastiskt bra! Stort grattis till det och tack för tårtan!

Ett till foto från den andra november ett annat år men med samma hundar, Larsson och Bäst.

Vi har tränat våra egna hundar en stund idag med, korta passa för all del. Men i alla fall. Underbart att få lite tid till egen träning trots korta dagar och mörker. Och jag blev ännu en gång påmind om varför jag håller på med det jag gör. Det är så vansinnigt roligt och givande att träna hund! Och alldeles extra roligt när det går bra. Fina Bäst var så med på noterna och troligen så lycklig för en stunds träningen och egen tid med mig att han knappt satte en tass fel på de prövningarna vi hann med. Jag är så glad över, och fascinerad av, hur ystra galenpannan Bäst kan växla om från näst intill hysteriskt studsande till följsamhet och full koncentration. Du & jag matte! Det är fint. Det är självklart inte alltid så, så jag väljer att ta vara på stunderna. Lilla Vi, Heather och Lakrits gick bra de med. Lilla Vi fortsätter att imponera, och studsa. Heather blir allt säkrare, jag kan ana en framtida stjärna i henne. Vi får se var vi landar. Lakrits är alltid säkra Lakrits men ett mindre missförstånd mellan husse och hund gjorde en minnesmarkering svår att lösa. Möjligen låg missförståndet mer mellan hussen och matten och Lakrits var oskyldig. Jag kan emellanåt ana en viss stolthet hos slottsherren tillika hussen som gör att det som eventuellt kunde tänkas vara någon sorts råd och tips i all välmening från min sida mest ses som en omotiverad störning. Så visst triumfierar jag lite extra när slottsherren tvingas inse att mina råd faktiskt har en viss betydelse trots att han försöker skylla på dålig syn, fel vind, för lite träning och andra ovidkommande saker. Det känns bra att få ligga lite på plus! Förr än jag anar är jag förmodligen tillbaka på min plats igen.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top