Så rullade en vecka förbi igen. Den knubbiga valpkroppen är borta. Istället möts jag av fyra långa ben och öron som viks åt alla håll. Lite av den fula ankungen faktiskt men ljuvlig ändå såklart. Precis som ugglemor har jag den vackraste ungen helt oavsett. Och han växer i sig. Inte heller kan jag stoltsera...