Valpyra på slottet

Med två valpar och en ung cocker (nästan vuxen nu faktiskt) som härjar runt fötterna på köksgolvet i tidig morgonstund funderar jag ett kort ögonblick över om det här var en så god ide. Omringad av valpar och deras bus drar jag mig till minnes att jag för en kort tid sedan bestämde mig för att inte ha ny valp på många år. Just nu tror jag att jag kom på varför jag bestämde mig för det. Valpar är jobbiga och intensiva. Men så lägger de sig tillrätta på golvet och bestämmer sig för en powernapp alla tre och då tänker jag att det blir bra det här. Tveklöst. Valpar är underbara!

Valpspråk mellan Min och gula kompisen Odds. Odds är bara en dag äldre än Min.

Det skiljer bara två veckor på de två svarta tikvalparna men storleksmässigt är Min dubbelt så stor och tung som lilla Shiv som kom hem igår. De blir lite som Helan och Halvan och det blir nödvändigt för mig att hålla styr på Min som blir stor, klumpig och burdus mot den lite mindre. Som tur är så finns Rota med. Lilla söta, snälla Rota som tar sig an den nya valpen på ett utomordentligt sätt. Tålmodig och försiktig men ändå gränssättande. Ungefär lika stora är de med, Rota och Shiv, så leken blir fin och lagom.

Blicken när man inser att matte kommer hem med två valpar som ska konkurrera om uppmärksamheten.

När jag hämtade valpen igår fick jag förmånen att vara med på “valpträff” med en hel kull ett och etthalvtåriga halvsyskon. En riktigt fin kull med unga labradorer och en härlig kennelgemenskap mötte mig och Wilma som jag hade sällskap med. Många av deltagarna kände slottsherren och jag “sen gammalt” från jakt och träningstillfällen så det blev ett riktigt roligt återseende eftersom jag inte träffat flera av dem på länge. Dessutom det var underbart skönt att bara vara deltagare och glida runt bland hundar och människor i solen. En fin semesterdag. Vi känner förresten inte bara människorna sedan tidigare, vi känner också tiklinjen bakom hundarna och det var också det som gjorde mig intresserad av kullen och den nya valpen från början. Slottsherren och jag har träffat flera generationer av de hundarna på jakter, jaktprov och träningar tidigare under åren och trivs med dem, deras mentalitet och arbetssätt. Så även om tillfället att få köpa valpen kom hastigt är det är ingen slump att det blev valp just den här kullen. Valpyran som råder på slottet är trots allt ett noga genomtänkt beslut. 

1 reaktion på ”Valpyra på slottet”

  1. Men götapetter, nu har du 5 hundar Katarina, kan du inte dela med dig till Thomas?
    Det väger lite ojämt just nu!!

    Men lycka till ändå förståss……
    Kram från vår flock
    Lena & Co

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top