What gets scheduled gets done…Or?

Ibland kan jag undra. Varför jag gav mig in i den seriösa delen av hunduppfödning, om man nu får kalla den så. Den delen av seriösa uppfödare som bedriver sin uppfödning under svensk kennelklubb och som håller sig till kennelklubbens råd och etiska anvisningar vad det gäller hundavel. Som försöker göra alla rätt. Som jag. Jag säger inte att skks nödvändigtvis är bättre än någon annat men det är en stor kontrollerad organisation med många år på nacken som jobbar aktivt för sunda hundar, duktiga uppfödare och nöjda hundägare. Fast ibland kan jag undra som sagt, kanske egentligen inte över om jag valt rätt och inte över skk, för jag vet vad jag står för, men hur det är möjligt att uppfödare utanför skk organisationen kan bedriva uppfödning av tvåvägsblandningar och sedan sälja dem till hutlösa priser långt över vad en renrasig valp kostar? Och visst för de sålt valparna. Dessutom med långa kölistor inför kommande kullar, gott om förhandsbokningar och extra betalat för en särskild färg eller storlek. Valppriset ligger i runda slängar mellan trettio och femtiofemtusen. Smart eller oseriöst? Svårslaget för den som vill försöka få ekonomi i sin hunduppfödning i alla fall. Men hur lyckas de sälja så många valpar till det höga priset?

Jag tror det hela kan sammanfattas med marknadsföring och bra produktplacering. Uppfödarna av de här hundarna har ofta riktigt fina, informativa hemsidor med härliga foton av glada och söta hundar. Det ger ett seröst intryck. De har också lyckats bra med sin produktplacering då både presidenter, kända skådespelare och andra höjdare har valt hundar som cockerpoo och labradoodle. En bättre marknadsföring än det är nog svårt att tänka sig, Men att som hundras (eller blandras) hamna i rampljuset och bli populär är långt ifrån alltid till fördel förstås. Se bara hur det gick med collieaveln efter Lassiefilmerna och vad hände egentligen med dalmatinern efter filmen med de 101? För övrigt verkar de nya rasblandningarna ge otroligt söta och trevliga hundar så det är inte svårt att förstå att nya valpspekulanter fastnar för dem. Det har dessutom under många år cirkulerat ett icke vetenskapligt förankrat rykte om att blandrashundar är friskare än renrasiga hundar och mer allergivänliga, och det använder en del som motivering till varför de är beredda att betala nära på tredubbla priset för sin valp. Någon blir lurad och förd bakom ljuset här tänker jag, jag undrar bara vem?

Jag lämnar ämnet fritt till var och en att själv ta ställning över, eller låta bli, och flyttar över tankarna till hundträning istället. Det ämne som står mig allra närmast. Rota har övat lite till på att sitta på sin placeboard och vänta på godbit. Hon fattade fort och kliver nu upp och sätter sig på plattan med fokuserad blick. Hur svårt kan det vara? Jättesvårt om du frågar Flow tänker jag i mitt stilla sinne. Flow lyckades liksom aldrig hejda farten och få ordning på kroppen så alla fyra fötterna kom upp på plattan samtidigt. Kan hända hängde det också en del på mig som inte riktigt orkade förmå mig till att samla ihop den ivriga cockern. Valet stod mer emellan att bygga en större platta eller träna något annat. Jag valde något annat. Så är hon rätt kass på att sitta kvar på samma fläck nu också medan hon är en mästare på att springa fort. Kanske kan det komma till användning en vacker dag det med. In my dreams förmodligen. Det ska bli annorlunda nu såklart, nu ska jag enträget ta tag i varje del av träningen och inte lämna något åt slumpen. Det är nästan så jag lyckas övertyga mig själv om hur målinriktad jag kommer att vara. Jag ska i alla fall göra det bästa av de resurser jag har. Av tiden, orken och hunden. Att kunna anpassa sig till de resurser man har för stunden är viktigt, att ta vara på träningsmöjligheterna som ges och den tiden man har tillgång till. Och inte glömma lusten för all del men släppa känslan av skuld och måsten. Det är meningslöst att sätta ambitionen högre än vad resurserna för tillfället medger. Det har en tendens att skapa stress och otålighet och det har vi ingen som helst nytta av i hundträningen. Nu när mörkret väller in över oss och de ljusa timmarna blir allt färre är det nog lämpligt att sänka ambitionsnivån för hundträningen en del med. Visst finns det inomhushallar och upplysta gräsplaner att ta till men samtidigt behöver nog både hundarna och vi själva den vilan som mörkret ändå medger, åtminstone några kvällar i veckan. Jag kan inte låta bli att fundera över vad vi skulle gjort av mörkret om vi inte haft tillgång till elektriskt ljus, hur vi skulle hanterat det?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top