Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Tillbaka vid skrivbordet efter matförgiftningen, helt klart på bättringsvägen känner jag krafterna återvända och nynnar glatt på Lemarcs ”det finns inget bättre”. Oavsett bakomliggande anledning och orsak så finns det faktiskt inget bättre än när det som varit jobbigt, ledsamt eller sjukt vänder. Peter Lemarc har förmågan att sätta ord på den känslan.

“Jag har redan glömt allting, glömt veckorna i underjorden
Morgongråten, nattpaniken, jag minns inte längre orden
Morgondugget faller platt, på min kind och på min hatt
Rik i regnet går jag fram, i våta skor på storgatan
Det finns inget bättre, det finns inget bättre
Det finns inget bättre, än när det vänder, när det vänder

En sak har jag lärt mej nu, om du hittar nån att älska, älska allt du kan
Jag har nyckeln i min bröstficka, och hela världen i min vänstra hand
Hon finns i min plånbok här, bland kvitton mynt och allt sånt där
På ett litet passfotografi, en tröst för mej att falla i
Det finns inget bättre, det finns inget bättre, jag säger det igen
Det finns inget bättre, än när det vänder, när det vänder

Fråga inte när det hände, fråga inte hur det vände
Jag litar inte på morgondan, den kommer aldrig nånsin som den ska
Ser inte runt nästa hörn inte än, den här stunden kommer aldrig mer igen
Det finns inget bättre, det finns inget bättre, jag säger det igen
Det finns inget bättre, än när det vänder, när det vänder”

Rota ligger på bruna mattan och gnager på ett hjorthorn. Hårdvaluta för en ung cocker. Särskilt när Lyra ligger en bit bort och spanar. Helt ointresserad av hjorthornet troligen men det vet nog inte Rota där hon ligger och verkar märkbart stolt över att ha hand om bytet. Hon har stött och jagat en morkulla idag med. Jag förhöll mig lugn och lät henne hållas. Än har jag inte lärt henne att sitta i uppflog och rörelse så inget kan egentligen bli fel. Istället följde jag intresserat händelseförloppet och hennes intresse och agerande. Det var stort! Både intresset och agerandet och att jag klarade av att inte lägga mig i. Nu vet jag det, vet att hon har viljan, styrkan och en rejäl jaktlust. Men i fortsättningen kommer jag nog ha svårt att avstå från att lägga mig i. Med det och lite fler erfarenheter som vi redan skaffat oss i bagaget känns det som att det blir lagom att påbörja lite mer regelrätt stadge och lydnadsträning nu. Jag tror hon är mogen för det och jag ser fram emot att sätta igång. Det är nog nödvändigt också. Att montera dit bromsen rejält innan hornen växer ut alltför långt på den bruna ruffsiga cockern.

Pin It on Pinterest