Open mind for a different view
Lilla Till har lärt sig mycket det senaste. I uppförandeskolan. Att gå i koppel utan att dra och att gå tillsammans med flocken bakom våra ben. Korta stunder bara mellan varven av fri lek som upptar den största tiden av hennes dagar. Hon har väldigt lätt för sig i ”skolan”, är mjuk som ett paket smör som stått framme i rumstemperatur. Formbar och lätthanterad. Jag tänker att skillnad mellan hundindivder kan vara milsvid. Som den mellan Till och Flow till exempel. När jag tänker på de två cockertikarna och pocketcokern som jag också haft förmånen att dela mina dagar med kan jag knappt förstå att de tillhör samma ras. Ändå har de gemensam släkt på lite avstånd i stamtavlan. Hårdnackade ”jagäraldrigräddförnågonting” Flow var nog lite outstanding förstås. Lite ”overkilled” i det mesta faktiskt. Men rolig och positiv. Pocketcockern, Rota, var nog mer av lilla Tills kaliber fast med sanslöst många rävar bakom öronen. Lilla Till har inte så många rävar, hon verkar för ärlig för det. Så här långt. När mar har möjligheten att ha och ha haft många hundar i flocken genom åren blir det tydligt och uppenbart att det är stor skillnad på olika individer Det gör en ödmjuk känner jag. Övertygad om att alla hundar sannerligen inte är lika lätta att träna, forma och fostra blir man med. Med tanke på individskillnaden då. Det gör mig också övertygad om att hundträning handlar väldigt lite om metoder men mycket om förståelse och relationer. Visst har vi en grundsyn i vår träning men vi gör långt ifrån likadant med varje hund. En del hundar vill annorlunda helt enkelt, så då får vi försöka anpassa oss efter det. Många vägar till Rom som sagt. Till en fungerande fågelhund med.
Jag har precis avslutat ett tvådagars läger igen. De tredje för i år. Med övernattning och gemensam middag på kvällen dessutom. Deltagare från när och fjärran. En riktigt fullträff vad gäller sommarvädret och sammansättningen i gruppen blev det. Jag tror inte jag är ensam om att tycka det. Bra utmanande träning blev det. Klurigt och krävande men inte omöjligt. Jag tror bestämt alla växte lite med uppgifterna. Kul!
Värmen har kommit tillbaka ordentligt. Utan inslag av åska som tur är. Kvällen bjöd på bad i en härlig skogsjö. Det varnas för alger och fågelinfluensa överallt men vi såg inte till något av dem. Däremot hade vi sällskap av en storlomsfamilj medan vi simmade. Lyra, Lad och Min var med på badkvällen medan övriga var kvar hemma. Det var nog klokt det för framme vid den avlägsna sjön var redan ett par, en border collie och en schäfer med dålig attityd som kom rusande rätt in i vår grupp. Det är inte mycket som får slottsherren riktigt arg(inte mig heller för den delen), men det här var en sådan sak. Schäfern, en hanhund, rusade rätt i vår flock med otrevlig attityd och siktade i sig på lille Lad men slottsherrens avgrundsvrål och hotfulla attityd fick hunden att backa samtidigt som hussen och matten ropande tog sig ur sjön och jag gjorde mig beredd att dra lille Lad ur bestens käftar. Om det skulle behövas. Nu gjorde det inte det för någon olycka blev det inte men väl ett rejält adrenalinpåslag för vår del. Kanske var det därför badet kändes extra svalkande och skönt?
Jag gillar schäfrar egentligen. Har själv haft några för längesedan. Jag vill inte låta någon skugga falla över hunden eller rasen. Även om vi kallade den både hundjävel och andra hemska saker i stridens hetta. Hunden gjorde troligen det den tyckte var rätt i situationen. Avvärjde ett hot mot sin oskyddade flock som låg och guppade i sjön. Som vanligt är det inte hundens fel. Ägarna är säkert bra de med, glömde väl bara bort sig en kort stund och trodde väl aldrig någon skulle komma gående med andra hundar långt upp i skogen. Förmildrande omständigheter i och för sig, men ändå, opålitliga hundar behöver vara under total kontroll eller i koppel. Alldeles oavsett ras eller storlek.
,
