Vårdagjämning! Vi firar med en skål för ljuset. Och för Lyra för vår cockerdrottning som fyller år på vårdagjämningen. Varje år. Nio blir hon den här gången. Ett hundliv går allt för fort. Vårdagjämningen är en av årets bästa dagar tänker jag. Den bästa tiden kommer nu. Årstids mässigt. Inte alls för att den andra

Tranorna som kom kände sig nog lurade av snöfallet i förra veckan. De har flugit vidare. Men vi har kråkor. Två par som tycks fundera över var det ska bygga sitt bo i år. Just nu håller de till i träden bakom hönsgården. Kanske får vi kråkungar vi helst inte vill ha för nära fasanerna

Valpar. Överallt. På köksgolvet, gräsmattan och hängande i byxbenen. De kräver, vill ha mer. Av allt. Vi är fogliga förstås, anpassar vårt hem och tillvaron efter dem. Det går i ett, jobb, bajsplockning och utfodring. Jag klagar inte, jag konstaterar. Det är så mycket att gör med dem att jag inte hunnit tänka på en

Av någon anledning som vi inte känner till(än) kan jag inte komma åt mina konton och grupper på sociala medier sedan i lördags. Det innebär att jag inte kans e eller själv göra inlägg eller svara på frågor ni ställt i grupperna. Lite lustigt sammanträffande faktiskt då jag nyss skrev att jag skulle behöva ”fasta”

Dagarna springer med oss, tar oss handen och driver på med raska steg, framåt framåt. Jag försöker sätta hälarna i marken och hålla emot men det går inte så bra. Tiden gör som den vill med mig. Valparna är sex veckor sedan igår och jag vill som alltid både skynda på och hålla in utvecklingen.

Igår hade vi vår förts kursdag på Boda hund och fågel. Dagen föll väldigt väl ut måste jag säga. så lyxigt att får tillgång till markerna och utöver blir serverad både förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika. Att sedan vädret var helt och håller på vår sida gjorde ju inte saken sämre direkt. Vi fick verkligen uppleva

Morgonbestyr med sex småglin. Var tog mina långa morgonstunder vägen, och det med en slow start av dagen? Det får vänta. Andra tider kommer. Om de är bättre är tveksamt för de här sex små förgyller ändå tillvaron med sin närvaro och kisspölar. Jag dricker kinesiskt vitt te som långsamt får dra i det heta

Valparna är i köket igen. Små tassar rasslar iväg övre vinylgolvet och ilska tjut hörs mellan varven när någon biter en annan i örat eller så. Det är tredje gången idag. De nöjer sig inte med mindre nu. Vill ut ur hagen för upptäckarlusten är stort, näst intill omättlig. Fas de blir fortfarande trötta rätt