Kopparhults blogg
Om du prövar..
..att lämna mobilen hemma. Struntar i att prata med träningskompisarna under tiden du för din hund. Fokuserar fullt ut på dina sinnen och hunden. Känner efter hur vinden blåser, hur marken under dina fötter känns och betraktar underlaget hunden springer på, Läser hundens kroppsspråk på väg ut mot apporten, Följer dess rörelse när den finner
Våren ändå
Den första tussilagon. Tranorna på fältet. Ormvråken som spanar från staketstolpen, slår och tar en sork från gräsmattan. Gruset under kängorna och hundarnas smittsamma energi. De tidiga morgonpromenaderna precis då vintern går över till vår är makalösa. Slottet är hyfsat städat efter helgen med, det mesta är i ordning och det känns bra att börja
And no one bats an eye
Söndag. Sol och ledig dag. En sällsynt fin kombination även för en som gillar att jobba. Men det var kallt i skuggan. Där töande inte snön på hela dagen om man letar efter något att klaga på tänker jag. I solsidan däremot, där var det underbart skönt och några små utslagna tussilago lyste i kapp
Man blir aldrig för gammal för att sätta upp ett nytt mål, eller att drömma en ny dröm. C.S. Lewis
Det är en förfärlig tur tänker jag. Att man aldrig blir för gammal för nya mål och nya drömmar för jag drömmer stor och mycket och det vore fruktansvärt trist om jag inte fick göra det. Jag drömmer om hur lass oh jag ska skörda framgångar som väl sammansvetsat ekipage i framtiden. kanske lpter ag
Every dog is a dog of honour
Så läser jag igen. Drabbas av insikten om hur mycket det är som inte går rätt till. I hästvärlden den här gången. Igen. Fast inte inom dressyren nu för den här gången handlar det om en hoppryttare som burit sig väldigt illa åt mot sina hästar. Så illa att det kommer gå käpprätt åt h-vete
”Mycket väsen för lite ull”, sa kärringen när hon klippte grisen.
Ljuset. Det är så fantastiskt med ljuset. Jag tänkte särskilt på det när vi gav oss iväg i mörkret tidigt i går morse för att hinna med ett tåg i gryningen. Alldeles särskilt tänkte jag på det när vi fick stanna på en busshållplats och vänta på undsättning när bilen fick motorfel och minuterna mot
Lass Monster
Lass Monster far fram över köksgolvet. Energin är på topp. Som alltid. Lilla Lass har hon aldrig varit, som jag skrivit förut, hon är för rejäl för det, för stark. Nu har hon vuxit en grad till minst, och går under benämningen Las Monster. Så illa är det väl inte förstås men hon fortsätter att
Med förnuft och förstånd. Och en rejäl dos känsla
Det är ljust halv sju. Frosten gnistrar på marken och det är inte ett moln på himlen. Jag vågar hoppas på en dag med sol och energipåfyllning. Depåerna är lite låga här så det skulle sitta fint. Jag hoppas den envisa huvudvärken som gjorde mig sällskap igår ska hålla sig undan med. Som en direkt