Jag väcker Lyra genom att trä kopplet över hennes huvud och klappa henne mjukt på sidan. Yrvaket tittar hon på mig medan övriga hundar steppar runt intill ivriga att komma iväg på dagens första promenad. Hon är inte så gammal som hon verkar men hennes gravt nedsatta hörsel får henne att verka äldre än hon

En liten nystart igen. Våren som följer efter en stormig påskhelg. Sol utlovas närmaste veckan och den är redan på väg upp. Man tackar. Räven har varit här i natt. Röjt runt utanför slottet, jagat kaninerna och dragit en av minst korta stövlar över hela gräsmattan och kissmarkerat på den. Högst irriterande. Förutom räven var

Dave. Vi klarade oss utan strömavbrott men har en björk att grena och kapa upp så det blir fritt på parkeringen och några takpannor att lägga rätt. I skogen ser det ut som ett jättestort plockepinn i en del områden och på andra ställen är det mer ströträd som fallit. Minns inte att jag sett

Vi är mitt i kulmen av stormen Dave nu. Hoppas jag, för det är lite onödigt spännande just nu och får gärna lugna ner sig en aning. Vi kurar inne och äter upp resterna av påskgodiset medan mörkret och träden faller och regnet smattrar mot rutorna. Strombyarna rycker och drar i huset och redan nu

Valpen är vild. Det är tidig morgon efter en god natts sömn och batterierna är laddade till max. Hans och mina. Utanför strilar regnet. Det är stormen Daves följeslagare som tydligen blev ankomst trupp istället följeslagare för själva Dave väntas inte förrän till lunch och han märks inte av än. Vi får gilla läget och

Jag har ett frukostset i påskpresent. En djup tallrik för min obligatoriska start av dagen med havreyoghurten, bären, frukten och nötterna och en stor mugg för dagens första te. De gröna. Eller möjligen vita. Det bästa med tallriken och muggen är att min favoritfigur Snobben och hans kompisar från serien Peanuts finns på med texten

De är här nu. Tussilagorna. Trängs med alla andra vårtecken där de lyser som gula glada solar. Nästan det finaste man kan få i vårtecken väg är väl en tussilago plockad av knubbig barnhand, utan stjälk och krampaktigt fasthållen av de små fingrarna så den lilla blomman i det närmaste stryps. Tussilagon placeras sedan i

Han äter som alla våra tidigare cockrar gjort, en foderkulor eller två i taget, tugga omsorgsfullt, runda skålen och ta en tugga till. Lång i från retrievrarnas mathets och kast i sig maten. Så det tar lite tid med ätandet, han behöver lite tid på sig och ibland en paus mitt i maten för att