Det senaste från bloggen
Two of a kind
Lyras sår är mycket bättre nu. Det är torrt och fint, svullnaden har gått ner och stygnen sitter där de ska. Tratten slipper hon för det mesta även om t-shirten och strumporna får hänge med ett tag till för säkerhets skull. Hela Lyra är mycket bättre, hon är pigg och
Ovanligt bra batteridrift
Han är så aktiv. Wirre. Minns inte om vi haft en så aktiv valp tidigare. För drygt ett år sedan skrev jag om Pal när han var liten och jag har i bakhuvudet att jag skrev att han eventuellt var den livligaste valp vi någonsin haft. Jag står fast vid
Efter sju sorger och åtta bedrövelser
Han är vild. Kvällsenergin är den värsta. Eller bästa beroende på hur man ser det. Det är den mest intensiva i alla fall, helt oavsett. Han tar tag i sopborstens skaft och far runt över golvet med borsten hamrande mot dörrkarmar och möbler. Ju mer den slår och ju högre
Om alla bara kunde vara lite snälla
I väntrummet. Vi möts av vänlig personal som förberett och gjort klart och meddelar vilka rum vi ska in på när vi är färdiga vid receptionsdisken. Bakom disken möts vi av ytterligare vänlighet, leende ansikten och trots något krånglande datasystem är humören på topp. Vi skrattar gemensamt åt den moderna
När knappt det bästa är gott nog
Wirre far runt på köksgolvet och biter. I allt. Livlig och påhittig. Jättesöt såklart men lite småjobbig på valpars vis. Lyra far runt på andra sidan grinden med tratten i högsta hugg. Hon är också jättesöt i t-shirt och parabolkrage och lite småjobbig på äldre hundras envisa vis. Hon tar
Några droppar små
Det är kväll och det regnar lätt utanför fönstret. Ett väldigt stilla och fint vårregns om knappt ens räcker till för att fukta ytan på jorden, men doften av det är där. Ljuvlig. Jag hoppas det bli lite av regnet till så det åtminstone lindrar dammet av jord och pollen
En gräns man inte passerar ostraffat
Jag letar nerförsbackars på skogspromenaderna. Inte för att det är lättare att gå i nedförslut utan för att jag ska kunna rulla den röda tennisbollen över krönet så hundarna för en liten köpa att följa. Det är långt ifrån en riktigt löpa såklart. Men det är en början. Det duger
Den gamle och dammen
Det är inte riktigt som den gamle och havet men lite åt det hållet. När Lakrits satt vid dammen en morgon tänkte jag på det. Hur fort hundåren går och hur till åren han börjar bli. Jag funderade på tiden som gått och hur många längder han egentligen simmat i
Hej, Katarina heter jag
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
