Då har vi valp i slottet igen. Wirre åtta veckor blev kvar från My och Widars kull. Ett planerat beslut och ingen impulsiv överraskning. Den här gången. Det faller på min lott att ha hand om Wirre på veckodagarna nä slottsherren jobbar och det gör jag förstås utan att gnälla.

Det är tidig morgon. Jag tar cockrarna med mig ner i mossen och vi söker oss sakta framåt. Lass sök börjar ta form och det gör gott när hon får se lilla Till söka en stund först. Konkurrens gör gott emellanåt tänker jag. Jag tror i och för sig inte

Jag landar på stolen vid köksön med en tung skön duns. En behaglig trötthet lägger sig över axlarna när jag kopplar av och tydligen gäller det samma för slottsherren och valpen Wirre som somnat tillsammans på golvet. Smått slutkörda alla tre efter en intensiv helg med jobb och valpleveranser. Alla

Så kom den upp till sist. Tulpangardinen som blivit för kort på två håll. I flera veckor har den hängt över en stolsrygg i puben. Eftersom inget annat hänt på gardinfronten kom den upp idag. I brist på annat för domherrarna kände faktiskt förlegade så här i solen efter vårdagjämningen.

Lugnet som infinner sig nr sex valpar ätit frukost, härjat utomhus, kissat på sin nystädade toalettlåda och somnat gott i bädden efter det. Oslagbart. Vi sjunger på sista versen tillsammans nu, valparna och vi även om vi såklart kommer ha möjlighet att fortsätta träffa de små längre fram. På valpträffar

Dagen går mot sitt slut. Mätta valpar nattas efter alla konstens regler och lugnet sprider sig i slottet. Det är mörkt tyst och mysigt och jag tänker att jag ska njuta av stunden. Den lär dock inte bli lång för ögonlocken hänger redan tunga. Mina. Smått irriterande faktiskt, att blir

Så kommer den välbekanta känslan över mig igen. Den av att känna nya idéer ta form, röra sig någonstans i mitt undermedvetna och försiktigt klättra upp mot ytan där de orsakar ett svagt brus i bakgrunden innan de går över i en stormande brain storming. Ett sundhetstecken. Block och penna