Det reder sig nog
Jag vaknade till små viftande svansar och glada tillrop tidigt i morse. Pigga ögon och en mor som hungrigt kastade längtansfulla blickar mot matskålen med ris och fisk. Det värmer ett uppfödarhjärta och således mitt och dagen började med helt andra vibbar än gårdagen. Pigg och utvilad ser jag mig fortsätta min uppfödargärning med ork och energi. Det finns verkligen inget som botar mig så bra som en god natts sömn och glada svansar. Ha!
Utanför fönstret fortsätter november i ihärdigt grått, fast än så länge är det mest svart, regnskurarna avlöser varandra och det känns novembernormalt okej. I och för sig mildare än vanligt men om en inte tänker på klimatkrisen och globaluppvärmning så gör det egentligen ingenting alls för min del. Den gula fyramånaders valpen är nära att svälta ihjäl i väntan på frukosten och en bit bort brölar några hjortar i gryningen. Brunstperioden verkar vara utdragen i år. Hundarna och jag trampar över brunstgropar på promenaderna och möter hjortar lite här och var. Ibland slitna sådana som med sänkta huvuden lommar fram i sakta mak tillsynes utan att lägga märke till oss. Det har ett tufft liv just nu och konkurrensen är hård. För några dagar sedan på väg hem från ett träningspass med gulliga Lillie och svarta Min lyckades slottsherren och jag komma fel i vind för två hjortar, vi stod uppe på en liten bergsklippa och såg hjortarna passera nedanför oss på bara tjugo meters håll utan att de anade att vi var där. Vi stod där alla fyra och tog in upplevelsen i den ljumma novembervinden som förde med sig en doft av djurpark från hjortarna. Vi brukar inte känna lukten av dem men jag förmodar att vi sällan kommit riktigt så nära dem som nu och att brunstperioden gör sitt till även med luketn. Lillie och Min stod tyst och stilla och kikade på hjortarna tillsammans med oss. Hjortar är ett så vanligt inslag i deras vardag att mötet inte bjöd på något särskilt exotiskt eller oväntat spännande men lite extra var det såklart att studera hjortarna på så nära håll. En av hjortarna lyfte blicken och såg oss efter en stund. Han skyggade två meter men stannade sedan upp och blev kvar. Vid det här laget är nog hjortarna lika vana vid oss och hundarna som vi är vi dem. Trygga i vetskapen om varandras närvaro.
Allt emellan hundrastningar, filtbyten hos valparna och annat jobb planerar jag som jag sagt tidigare vinterns, vårens och faktiskt sommarens kurser nu. Sommarläger på olika nivåer och på olika platser ligger i pipeline för planeringen. Det är kul att planera blir ett två dagars läger varje vecka från vecka 23 och framåt är tanken. Några rena dagläger och några där det finns möjlighet att boka övernattning på i anslutning till kursplatsen. Lite snickrande återstår innan jag lägger ut dem på hemsidan. Jag tänker lite på Kopparhults lilla butik med, hur den ska läggas upp framöver. Redan nu har jag kompletterat webbutiken med de härliga ulltäcken från RebebeccaS. Ull är oslagbart! Mer kommer så småningom. Håll till godo!
