Själv men inte ensam
Skogen och jag. Vindens vinande i granarna toppar och porlandet från mindre vattendrag. Fågelsång. Ändå tyst och stilla. Alldeles själv men ändå inte ensam. Jag har alltid trivts skogen. Känt mig hemma där sedan jag var liten. Långt innan jag ens hade någon hund att dela upplevelsen med. Då var drömmen en hund att ta med ut i vildmarken. Det målet får jag nog anse att jag uppnått. Flera gånger om dessutom. Jag har fortsatt på den stigen jag började trampa upp då. En målmedveten satsning ett stag i taget. Nu lever jag drömmen flera timmar varje dag när hundarna och jag går runt i ensamheten i skog och mark. Det är till att ha det bra.
Jag tog den svarta hunden på ett kort träningspass på eftermiddagen strax innan solen gick ner. Målet för dagen var att lägga ut några kluriga minnespunkter, spänna bågen och utmana längd och terräng och göra en avvägd överläggning med mig själv för att komma så nära gränsen jag kunde för att få den svarta att klara hela linjen utan att jag skulle behöva åtgärda eller dirigera. Det lyckades. Så när som på en linje där hon ville ta en enklare väg genom en öppning i muren. Efter omtag på den och en viss övertydlighet från min sida så satt den med. Vi behöver övervägande sådana träningspass den svarta hunden och jag, Friktionsfria. Där vi satsar på att lära genom att göra rätt istället för att lära av felen. Emellanåt är succéträning inte fel alls faktiskt. Sedan för andra tycka vad de vill om det. Och det gör de väl också för tyckandet verkar vara oerhört viktigt för många. Är det någon mer än jag som inte begriper varför?
Det är fettisdagen idag. Eller semledagen om man hellre vill kalla den så. Vi har ätit varsin semla. Den försvann oönskat snabbt medan vi gnällde lite över att bullen var i torraste laget. Men den var god ändå såklart. Förträfflig. Folk tycker väldigt mycket om semlor med. Så många åsikter runt en stackars bulle. Och alla de stackars bagare som måste försvara och stå upp för just sin semla. Varför måste allting testas jämt? Kan vi inte bara äta, tycka om och hålla tyst? Årets sista semla blev det för vår del om vi ska följa reglerna för imorgon börjar fastan. Fasta kan man göra på olika sätt tänker jag, det behöver inte handla om just mat och det kan hända att jag kommer äta någon mer semla. Det handlar väl mer om att dra ner på något lite grand eller avstå något helt ett tag. Under fasteveckorna fram till påsk kanske. Jag funderar på att fasta från sociala medier. En paus ibland är inte fel och jag tror det skulle göra mig gott. Jag bränner onödigt mycket tid där. Tid som kan användas till bättre saker. Jag ska fasta från tyckandet och åsikter med. På sätt och vis har väl de flesta av oss redan fastat en del sedan i höstas för med skenande elpriser, höjda matpriser och inflation och allt vad det är har neddragningarna påbörjats långt innan fettisdagen och fastan för många av oss. Tråkigt förstås men jag tror inte det är så dumt att man tvingas tänka efter en smula. Rannsaka sig själv och tillvaron och prioritera. Frågan är bara vad jag ska välja i mina prioriteringar? Välj mig säger den gula hunden och lyfter huvudet mot mig med plirande blick. Självklart tänker jag. Ett enkelt beslut.
