Fjorton dagar

Nu går de runt i poolen på vingliga ben. Skäller lite och tuggar lite förstrött på varandra, Ögonen är öppna och de kan se suddiga bilder av syskonen och mamma hund eller titta rakt in i den blå poolväggen. De växer, inte helt oväntat och väger nu runt ett kilo var. De är jämna i storleken och det skiljer bara hundra gram emellan den största och den minsta valpen. Idag ska klorna klippas för första gången. En liten nagelsax räcker så här inledningsvis. I den här åldern är de så söta och lätthanterliga så jag utan vidare skulle kunna tänka mig att behålla allihopa. Det lär ändra sig. Jag lär ändra mig.

My letar upp tennisbollar och kommer med till mig , tittar uppoffrande på mig och släpper dem framför mina fötter. Det är uppenbart att jon tycker vi ska gå ut och träna lite. Jag förklarar för henne att nyblivna hundmammor förväntas ligga i pollen och ta hand om sina små om dagarna. Då tittar hon oförstående på mig. Jag tror hon är en modern mamma som vill kombinera valpfödande med karriär och ser framför mig hur valparna får sitta i en skrinda med tak över medan My far fram över fältet på apporetringsuppdrag. Hon är den sortens mamma tänker jag. Inte rädd att bryta från normen.