Mer tid önskas

Ikväll åt vi upp fasanen Lyra så fint stötte i helgen. Lyra stötte, slottsherren sköt och därefter apporterade Lyra tuppen prydligt och fint. Jag fick också vara med på ett hörn i jaktäventyret, i den delen från stöt till gryta som kommer på slutet. Den när den styckade fasanen hamnade i grytan tillsammans med lite lokaluppfött bacon, svamp och några importerade äpplen. Lite grand sprack det mot slutet, självklart skulle ju äpplena varit svenska och lokalt odlade och inte importerade gala äpple. Men ingen är väl helt ofelbar och fasangrytan var ju trots missen med importäpplena väldigt härproducerad och klimatsmart. God var den med dessutom och den passade lika fint en mulen onsdagkväll mitt i veckan som på en söndagsmiddag.

Efter att ha avnjutit fasanmiddagens sitter vi nu kvar vid köksön hundarna runt fötterna, några av dem i alla fall, en del föredrar biabäddarna i rummet intill istället för trängseln vid fötterna runt köksön. Lyra gillar inte trängseln men hon har eget sätt att försöka lösa det på, ett som inte uppskattas av oss, trött, småtjurig och egensinnig slänger hon elaka blickar åt dem som kommer nära henne och slottsherrens fötter. Räcker inte det lyfter hon på läppen med och talar om, särskilt för Rota, att ingen är välkommen att ligga för nära. I sådana lägen får Lyra inte som hon vill alls, hur söt hon än är, tvärtom faktiskt, det är överhuvudtaget inte hennes uppgift att bestämma varken över liggplatser eller slottsherrens fötter. Surt tycker Lyra och slokar med både blicken och kroppen när hon hasar iväg till bruna mattan.

Tidigare idag jag fantiserade jag om grönsaksodling, om ett snyggt stort trädgårdsland med kastanjestaket runt, mängder med bärbuskar och sylt som ska förädlas av alla bär. Snälla ge mig lite mer tid! Det finns så mycket jag vill göra. När jag lite senare gick ut och tränade hundarna i omgångar under dagen lade sig trädgårdsdrömmarna på mer rimlig nivå. Det är så roligt och givande att träna, dessutom tar det både tid och engagemang om det ska bli bra och den tiden vill jag ge både mig och hundarna. Realisten i mig inser att det blir alldeles lagom att hålla odlingen på låg hobbynivå. Som avkoppling och motpol till hundträningen och arbetet. Ett litet trädgårdsland intill växthuset får det bli, och kastanjestaket kanske det blir med. Men vi får börja i rätt ände och försöka få växthuset på plats först vilket just nu känns som smått omöjlig uppgift eftersom varken tid eller ljus finns i tillräcklig mängd. Därför håller jag tummarna för en frostfri vinter utan tjäle så vi kan gräva och bygga växthus i januari eftersom jag inbillar mig att vi kommer att ha gott om tid då.

Det är svårt att se på fotot för vinkeln blir liksom fel. Men gräsmarken som hundarna sitter på är en utmärkt fyrkant som gjord för basicträning. Eller en rektangel rättare sagt, med långa och korta sidor så man får ut både långa och korta linjer och sidoslag.

Jag tränade dirigeringstecken med retrievrarna idag strax innan mörkret kom, höger och vänster och en del stopp för omdirigeringar. Fyrkantsmodellen fick det bli. Alla tre retrievrarna var med fast Bäst fick mest titta på då han har ont i sina leder. Han har ont i lederna och jag får ont i hjärtat av att han har ont. Varför kan hundarna inte bara få vara friska och hela? Lakrits och fröken Vi fick jobba istället. Fröken Vi överraskade mig med att vara i stort sett klockren på tecken trots långa sidoslag. Alert på pipan var hon med, och snabb. Slottsherren måste ha lagt grunderna rätt. Inte helt oväntat i och för sig. Lakrits var stabil och säker som alltid och själv kände jag mig alldeles upprymd av träningsstunden. Det var bara en sak jag inte var helt nöjd med och det var att jag kom på mig själv med att inte vara konsekvent med mina signaler. Jag blandade och gav av inkallning och vänd signaler och när jag tänker efter känns det som jag nog gör det ganska ofta. Jag lever inte som jag lär med andra ord så här krävs någon form av åtgärd och bättring. Tydlighet ska eftersträvas.

Ps fotot i rubriken där Thomas dirigerar Lyra mot en fälld rapphöna har fotograf Marianne Ahlm tagit på en av höstens jakter. Fler fina jakt och hundbilder finner du på hennes hemsida ahlm.nu Ds