Baka baka liten kaka
Jag bakar muffins som inte ser ut som de brukar. Jag blir alltid lite nervös av avvikelser i bakverkens utseende, rädd att de ska vara något värre fel än utseendet. Nittionio gånger av hundra är de som de ska ändå, smak och konsistens mässigt men jag blir ändå lite trött på mig själv. Hur jobbigt kan det egentligen att vara lite mer noggrann när man bakar, att vara lite bättre på att använda måttsatser och inte bara hasta ihop på tyck. Några minuter att förlora i arbetstid kanske men det är det garanterat värt för att slippa risken för bakhaveri och omläxa. De här muffinsarna ser inte ut som de brukar men de verkar rätt okej ändå, jag ska strax använda slottsherrens som testpanel och jag hoppas innerligt att muffinsen duger att bjuda kursdeltagarna på imorgon så jag inte behöver baka om.
På tal om omläxa och behöva göra om så har jag försökt få till det där med att använda Vimeo för filmsekvenser på hemsidan. Tänk så svårt det kan vara är något är nytt, särskilt när det är knappar och inställningar inblandat. Jag har någon form av knappdyslexi med, lyckas liksom aldrig få till instruktioner och symboler så det blir rätt. Men jag har blivit modigare. Vågar trycka, knappa och prova mig fram mer än förut. Ibland bli det rätt och andra gånger förlitar jag mig till ctrl+z. Användbart i väldigt många lägen. Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag till sist, efter lite rådgivning från min webmaster och en rätt utförlig diskussion med min nya vän chat-GPT var försöksfilmen på plats. Nu återstår att installera vimeoappen på mobilen och köpa ett stativ för filmandet och så själva filmandet då. Sedan ska det väl redigeras och modifieras med. Ett senare bekymmer tänker jag.
BengnagarWirre är inte för kvällen nu och tuggbenet är på plats. men han har ett bekymmer. Han måste dela köket med Lyra som flyttat in på heltid eftersom hon löper. De andra hundarna bor självklart inne de med fast inte just i köket. Wirres problem är att han har en sådan respekt för den äldre cockerdrottning att han inte riktigt vet var han ska ta vägen med tuggbenet. Därför lägger han sig under min stol. Tätt intill mina ben. Jag känner mig lite stolt över att han ser mig som den ultimata tryggheten och någon att förlita sig på. Inte illa. I normala fall är slottsherren Wirres utvalda på det området(det med) men när Lyra är inne väljer hon rum, plats och person först(fåtöljen och slottsherren) så då får Wirre nöja sig med det som blir över. Mig och köksgolvet i det här fallet.
