Beteenden

Ikväll är valpen piggare än någonsin. jag väntar på att han ska bli lite trött för jag är nämligen det. Helt galen har han varit ända sedan vi kom in efter att ha tränat Pal och Wirre och då har jag ändå haft honom med på en skogsmulle promenad och aktivitet i kvällssolen, matlagningen inne och lite till. Det är nog det som är problemet nu tänker jag, att han är lite övertrött och har svårt att varva ner. Ett oxöra får bli lösningen, svenskt såklart, med hjälp av det är nedvarvningsprocessen påbörjad och han ligger nu i bädden och gnager lite försiktigt på örat. Ytan att kasta, jaga, döda det och slita det i stycken. Skönt. Det ska nog bli en lugn kväll till sist. Lagom till jag går och lägger mig kanske. Men jag får nog se till att hålla mig vaken ett ta till för likt en småbarnsförälder vill jag passa på att få lite lugn egen tid när det finns chansen.

På tal om att jaga, döda och slita i stycken så har jag funderat en del kring självbelönande beteende och så kallade predatoriskt beteenden i träningen av hundarna det senaste.

Vad är då predatoriskt beteeende? Det är en sekvens av beteenden kopplade till jakt. Den klassiska kedjan för en hund ser ut så här:

Söka / spåra

Stirra (fixera)

Smyga

Jaga

Fånga

Döda

Slita/äta

Predatorbeteende är intrinsiskt förstärkande, vilket betyder att beteendet i sig känns belönande – det behövs ingen extern belöning som godis. Därför blir det självbelönande. Vad som är predatoriskt beteende varierar lite hos olika hundraser och vad de är avlade för. Exempelvis skiljer det sig av som är ett självbelönande beteende emellan en terriers, en border collie och en retriever. Det skiljer sig också åt inom rasen och om vi ser till retrievers och spaniel som jag håller på med så varierar den medfödda jaktlusten rätt rejält och därav också belöningseffekten av själva arbetet.

När vi tränar särskilt retrievers i till exempel dirigigeringsträning plockar vi borta stora delar av det predatoriska beteendet genom att använda uppställd dummy som inte behöver ”jaga efter” och lägga på lydnad i utförandet. När vi gör det blir inte alltid arbetet belönande i sig men om vi använder retrieverns medfödda anlag och intresse för apporteringen och ser till att stärka det ordentligt för e individer där det behövs) innan vi börjar lägga på krav och lydnad blir själva träningen belönande och vi behöver inte belöna med något mer än jobbet och den sociala belöningen hos oss. Godis och föremål blir överflödiga. Själva jobbet ger en kick och samvaron med oss förstärker det eftersom vi som förare bir ”nyckeln” till jobbet.

Det är också här någonstans det kan gå lite överstyr. Genom att vi inte tänker på vilka kriterier hunden ska uppfylla i apporteringsarbetet riskerar vi höja förväntan och skapa stress eftersom hunden blir belönad utan att vi avser det det när vi till exempel skickar på en markering och ber funktionären plocka upp apporten ifall hunden ”knallar”. I och för sig fungerar en utebliven belöning( apporten) också som en korrigering och hunden kan lära av det men om hunden har starkt jaktlust triggar rörelsen instinkten här och jakten i sig ger belöning direkt även om apporten plockas upp. Beteendet förstärks varje gång det sker vilket betyder även om hunden aldrig får tag i “bytet” så kan beteendet ändå bli starkare. Förutsatt att hunden har tillräckligt stor jaktlust. På samma sätt kan söka efter något i sig bli självbelönande för en spaniel även om den inte hittar en fågel att stöta. Det i sin tur gör att vi behöver tänka till och fundera över hur vi ska lära våra spaniels linjetag och dirigeringar på ett tillförlitligt sätt utan att söket tar över.

Predatoriska beteende är inte olydnad eller att hunden är dum. Det är en starkt biologisk förankrad drift som vi använder oss av i träningen men som kan ge oönskat utslag i andra sammanhang. För att ha kontroll på det behöver vi låta hundarna kanalisera behovet, inom ramar givetvis, samt lära hunden alternativa beteenden, alltså vad den ska göra istället. Till exempel bestämmer vi vilka kriterier hunden ska uppfylla innan den får hämta en markeringen(kastad apport). Först när hunden uppfyller kriterierna(vad hunden ska göra istället) får den hämta apporten och på det sätter får vi kontroll på att vi inte förstärker det självbelönande beteendet(jaktlusten) och skapar förväntan/stress/knallningar