De har sin frihet
Årets kallaste morgon. Så här långt. Men rekordet ser ut att slås redan imorgon. Vi får se. Elden brinner för fullt i köksspisen och pelletskaminen eldar på i rummet intill. Utanför har det blivit mörkt och vi har det varmt och skönt och mysigt så här på alla hjärtans dag. Pensionärshundarna är med i köket och övervakar kvällen matlagning. Skönt med lite egen alla hjärtans tid för dem utan ivriga ungahundar runt tassarna. Det tår viltpyttipanna på menyn vilket gör pensionärernas matlagningsintresse större än vanligt. Varsin morot har de fått som aptitretare med. Nöjda. Fast helst vill de såklart ha varsin fasan filé. Det sitter som klistrade nedanför skärbräden och slottsherren nu med ögon som tefat. Matlagning alltså, vilket fint intresse att ha.
Det blev en väldigt bra dag av de här dagen som inte riktigt blev om den skulle. För jag skulle haft kurs på förmiddagen men det satte kölden stopp för. Minus sexton grader klockan tio var bara allt för mycket. Eller för lite om man ser det så. När solen och temperaturer stigit mitt på dagen var det däremot underbart. Men det var då det. En av de vackraste vinterdagarna blev det, klarblå himmel, sol överallt och helt vindstilla. Det går inte att laga på men visst längtar vi rätt hårt efter mildare väder och mindre snö så det går att få utlopp fullt ut för tränings och jobbinspirationen. Just nu går jag mest och väntar lite även om jag försöker ta vara på varje stund och varje dag. Idag gick det utmärkt, ingen längtan framåt bara njut av solen med hundar och slottsherren. Ett träningspass vid, eller rättare sagt på dammen med labradorgänget, en spontan utflykt med fika på mysiga Nossekvarn, på väg hem igen väcktes tanken om en runda med hundarna uppe i Risveden i solnedgången. Eftersom hundarna var med i bilen och vi hade tillräckligt med kläder på oss åkte vi direkt till ett av våra favoritställe och tog med hela hundflocken genom skogen och ut på Stavsjön i solnedgången. Magiskt. På vägen hem åkte vi förbi en hel älgfamilj. Fyra älgar som samlats runt en hösilagebal i skogen. Längesedan vi såg fyra älgar samtidigt och tillsammans. Så tacksamt för älgfamiljen med hösilage balen med, det är tufft för de vilda djuren med kylan och snön. De har sin frihet men det är mycket annat de inte har när vintern är som värst. Spontana dagar och utflykter blir många gånga gånger de allra bästa. Kanske för man inte hinner bygga upp några förväntningar, vad vet jag men bra brukar det bli. Som idag.
För övrigt är jag nöjd och tillfreds med Pals vidare träning och utveckling i linjerna vi jobbat med ett tag nu. Jag känner mig trygg och målmedveten med träningen och fasen vi är i nu och på sätta och vis är det nog bra det är vinter ett tag till och dröjer innan alla möjligheter och roligheter börjar för vi behöver mer av repetitionsträningen. De där envetna grundningen som är så lätt att hasta igenom och nå ett halvbra resultat eller istället för ett helbra. Repetition som betyder att man gör något flera gånger eller rent av många gånger för att stärka minnet och öka förståelsen. Ordet repetition kommer från det latinska ”repetere” som betyder ”att slå igen”. Överkurs det sista men ändå. För min och Pals del gäller det att hänga i med repetitionerna nu, ihärdigt och motiverat.
