Det är inte kappan efter vinden

Jag brukar skriva(och säga) en del om att var och en bör hålla sig till sin ”röda” tråd i hundträningen. Att man inte ska ändra i onödan och jobba igenom varje del i träningen även när det känns motigt och att det tar tid att få till en stabil inlärning eller förändring av något tidigare inlärt. Det är viktigt att man inte växlar mellan olika sätt att göra det, byter kommandon eller ändrar för ofta för det blir rörigt för hunden för hunden om den är på väg att förstå något i inlärningen om vi blir otåliga i väntan på resultatet och bestämmer oss för att ändra. Tänk så många hundar(och människor) som har fullt med halvinlärda saker som ligger och skvalpar på hjärnkontoret som halvuppföljda och inte avslutade projekt till ingen större nytta. Dumt.

Men, det finns alltid ett men. Minst ett. Vi har den andra sidan med. Den där man envist som synden håller fast vi sitt sätt att göra eller rätta till hunden när den gör fel eller har gett sig sjutton på att lära hunden ett visst utförande på ett bestämt sätt i någon av träningen delar. När man liksom blir så fast i sin röda tråd att man blir i det närmaste blind för verkligheten, den att hunden inte svarar på det man försöker förmedla trots flera års repetitioner.

Ett uppvaknande behövs ibland och till det ett öppet sinne. Kanske en tydligare anpassning till individen med. Gäller både hundar och människor. För om du har en hund som kanske blivit en fyra, fem år och du fortfarande strider med samma saker i träning går det rätt lätt att konstatera att det är något du inte lyckas förmedla eller lyckats lära hunden. Om du står i samma skit varje gång du tränar lite ”vassare” och kanske behöver korrigera hunden för den inte tar rätt linje, inte tar stopp, tecken på avstånd, slarvar med apporten vid inleverans och avlämningen eller kanske blir frågande i ett sökområde och du får rätta till och göra om flera gånger varje träningspass är det nog dags att tänka till. Något är det som gör att hunden inte lärt eller förstått vad du vill den ska göra. Att ändra sig i det är fallet är inte att vända kappen efter vinden, det är att vara öppen och flexibel för att annorlunda och troligen bättre sätt finns att tillgå för att lära hunden rätt.

Bra att tänka på är också att en korrigering endast fyller ett syfte. Att hunden omedelbart ska avbryta det den håller på med. Inget annat. För vår del lär våra hundar att respektera vår röst redan när de är små, att ett nej är ett nej, fast vi gör det mer med ett milt men tydligt ”ajaj”. Vi vill inte hamna i ett läge där det går inflationen i rösten så vi måste höja den högre och högre för varje tillfälle så vi gör hunden ”tålig” för vår röstkorrigering. Allts är vi lågmälda med tydliga med vår röstkorrigeng Vi lär våra hundar hantera små krav och vår röst tidig i lugna vardagsituationer för att rusta dem att klara mer stressade och heta situationer i jakt och träningssammanhang längre fram. ”Nej” och den riktigt arga rösten sparar vi till det är allvar på riktigt och det ska inte bheöva under träningen.

Om hunden inte gör bättre efter att vi korrigerat/rättat till det som blev fel i träningen kan det bero på flera olika saker. Det kan ha varit fel nivå på korrigeringen, den var antingen för svag eller för stark, det kan också bero på att vi inte har lärt hunden respektera vår röst eller att vi inte lärt den det vi vill att den ska göra. Den har alltså ingen ”utväg” efter att vi korrigerat eftersom den inte vet säkert vad ”rätt” är och vad vi eftersträvar. Det finns i så fall ett glapp i inlärningen i det rätta utförandet. Vi har inte varit tillräckligt noggranna i inlärningen, inte gett hunden tillräckligt många (lyckade) repetitioner i varierande miljöer och kanske rent av missat delar av inlärningen.

Ett är säkert, hundar gör inte saker för att jävlas med oss, de gör saker som lönar sig för dem och det är vår uppgift att lära dem och vara vaksamma på vad de uppfattar som lönande och sedan använda oss av det. För de flesta hundarna i apporteringträningen är den största belöningen att få tillgång till apporten. För att en korrigering ska fungera på önskvärt sätt behöver du alltså först lära hunden vad den ska göra(med hjälp av positiv förstärkning i vårt fall) efter det lägger du till ett tunt lager av krav (negativ förstärkning) för att göra utförandet tryggt och tillförlitligt. Först efter det kan du korrigera din hund för ett fel och få den att förstå vad den ska göra istället(göra bättre).

En annan sak att tänka på är att inte belöna hunden för snabbt efter en korrigering. Den starkaste beköninge fr våra hundar är oftast att få apportera. Det är viktigt att vara medveten om det och inte råka belöna felen/olydnaden genom att låta hunden få ta apporten. Det och mycket annat runt det här pratar jag mycket om på våra kurser och det finns också en del texter och tanker om det i våra övningsbanker. Dessutom kommer det snart publicerad en del nytt material där som berör ämnet. Vinterns arbete vid datorns är på väg dit. Små steg tar mig allt närmare sjösättningen och jag påminner mig en gång till om att långsamt också leder framåt när jag håller på att tappa tålamodet och ge upp skrivandet och tekniken.

Lite tips med tanke på innehållet i den här texten. Lägg tid på inlärningen. På grundträningen. Slarva inte. Ge dig inte in i svårare situationer och uppgifter på längre avstånd än vad hunden är redo för. Träna många pass med koncentration och lyckat utförande för att sedan ha ett stabilt utförande även på längre avstånd. Undvik att hamna i den klassiska fällan där hunden slutar lyssna om den kommer på ett visst antal meter bort från dig. Så mycket bra hundar som tappats där. Några av mina inkluderade. Bra träning tar tid. Grundträningstid. Så är det bara.