Det är nog jag som är långsam

Upplever en svacka i dag. I mitt mentala. Koncentrationen. För inte saker gjorda fastnar i tanken för mycket. Det finns sådana dagar tänker jagar. De behöver väl få sitt utrymme de med. Men jag tycker inte om dem. De har ett drag av rastlöshet i sig, den där krypande känsla av att trampa på samma ställe. Jag tar på mig regnkläder och går ut i stället. Får tag i en spade och fortsätter lite på trädgårdsdrömmarna medan regnet strilar. Att gör något praktiskt hjälper mot mycket och jag fortsätter med att ta cockrarna en i taget med bort till skogsdungen för att träna med anden jag tog upp ur frysen för ett par dagar sedan. Några markeringar och en memorie var sedan var jag nöjd. De hade säkert gärna fortsatt om det var så men jag kände att det var mer att förlora än att vinna på det efter att de gjort några bra andapporter var. Sedan blev det Pal en sväng. Såret på ögat hat läkt fint så jag vågar låta honom jobba i gräset nu. Jag håller på med en liten sommarkampanjen vad närsökssignal nu. Jobbar med att sätta samman stopp och närsök och koncentrationen i letandet. Det kräver lite för att bli bra med en snabbsprungen högt motiverad hund. Med andra hundar med såklart fast kanske i lite andra delar och på annat sätt. Koncentrat letande och små sök har Pal tränat mycket på tidigare men utan närsökssignal så det är det vi håller på med nu. Och den där lugna starten i letandet efter stoppet.

Här kan man välja att se den läckra färgen på svartögats blommor som slingrar i ampeln eller husknuten som behöver målas. Jag vet vad jag väljer.

Jag måste skriva lite om Lass igen. Före detta Lass Monster. Hon den stundtals hopplösa men jätteroliga. Det händer något med vår relation hela tiden, åt det positiva hållet. Jag förnimmer en känsla av djupare samförstånd nu. Vänskap. Kan känna att hon väljer mig på ett annat sätt nu än tidigare. Det är fint. Kanske blir vi som ler och långhalm till sist, sammansvetsade trots vår något knackiga och omvälvande start tillsammans. Som i en del andra struliga relationer byggs ändå något pålitligt och starkt med tiden men visst är det mycket enklare om känslan finns där från start. Och det är av någon anledning lättare att ta till sig en hund som gör som man säger och vill från början. Ha ha. Men emellanåt måste saker, som relationer, få ta sin tid och värkas fram och komma senare än beräknat. Det går helt enkelt inte alltid, eller någonsin, att få reda på facit på förhand. Ibland måste man vänta in tiden men det är såklart svårt när man har bråttom till lösningen vilket de allra flesta hundförare verkar ha nu för tiden. Det känns så, som det är som det är förbannat bråttom att få resultat att man inte ber sig tid att sätta relationen först. Dagarna går så fort nu för tiden, alla verkar tycka det men ingen verkar vilja göra något åt det, snabba resultat premieras och unga hundars resultat lyfts fram. Ingen verkar ha tid att vänta in tycker jag. Men det är nog jag som blivit långsam. Som med Lass.