Det filosofiska rummet
Jag har varit där ett par stunder idag, två gånger fyrtiofem minuter för att vara exakt. En inspelad föreläsning i två avsnitt med Dr Clive Wynne har förflyttat mig dit. Det har handlat om hundar såklart men inte precis om träning av dem utan mer om samvaron med dem, både ur ett vetenskapligt och mer filosofiskt perspektiv. Jag gillade det, tycker det är fint att få inblick i en annan del av människa-hund grejen än den där jag vistas mest och där så mycket handlar om prestation, resultat och jaktprovsmeriter. Ett avsnitt i mörkret på morgonen och nästa i mörkret på kvällen. Inget dumt upplägg alls visade det sig, en filosofisk start på dagen och sedan ett likadant avslut på kvällen passade mig fint. Egentligen hade det kanske varit bättre att börja dagen med ett gymnastikpass och avsluta med en tur på motionscykeln men november är november och den vanliga efter jakten tröttheten gör sig påmind. Vi är slitna. Jag behöver vila mig i form lite först innan något annat kan ta vid, med hjälp av lite filosofiska tankar, stilla skrivande vid datorn och mängder med te.
Arbetsdagen var allt annat än filosofisk i övrigt, den handlade mer om att ta sig igenom. Liknande en överlevnadskurs. Två olika kursgäng i novembers hittills sämsta väder med blåst och regn på tvären. Men milt var det i alla fall, det får jag ge vädret. Det kunde varit blötsnö och två grader. Duktiga hundar och ambitiösa kursdeltagare som rest långt bet ihop och härdade ut genom träningspassen med idel glad miner, Beundransvärt. Bra blir det med tänker jag, väderhärdade, förberedda och klara kommer både de och hundarna klara dylika jakt och jaktprovsdagar galant. Men det finns såklart bättre träningsväder. Oändligt mycket bättre men nu varv det bara att gilla läget som det var. November är faktiskt ofta en riktigt bra månad för hundträning dör det är minimalt med insekter, inga ormar och varken fr kallt eller för varmt. Allt är egentligen bra. Förutom mörkret och dagar som den hr när regnet attackerar från alla håll. Hela slottet är fullt av blöta regnkläder på tork nu, flera uppsättningar hänger på olika ställen med handdukar under för att samla upp det värsta medan pelletskaminen eldar för brinnande livet för att torka upp. Lite mysigt är det allt, när man är inne igen regnet och regnet ihärdigt fortsätter smattra på rutorna, hundarna är nöjda och teet upphällt. En fin känsla av väl utfört dagsverke och vetskapen om att jag inte behöver kliva utanför slotten för imorgon bitti igen fyller mig. Det är nästan något filosofiskt över det med.
