En början och ett slut

Det känns inte längesedan alls jag skrev att jag höll på med förberedelser för årets första sommarläger. Nu är det dags att skriva att jag precis avslutat årets sista sommarläger. Jag gör det i skymningen, sätter mig vid datorn och ser augustikvällarnas lätta mörker glida in över fälten. Det känns inte alls så dystert som jag väntat mig, ett litet lätt vemod bara men allra mest vilsamt. Jag dricker chokladte på kvällarna igen och lusten att tända levande ljus kommer över mig. Det är en annorlunda känsla för mig den, att jag tycks acceptera mörkret som sveper in allt tidigare om kvällarna. Jag strävar inte emot. Förmodligen beror det på att jag är ordentligt trött efter de två lägerdagarna nu. Fast jag tänder inga levande ljus, det gör jag inte, ljusen får vänta ett tag tills det är höst på riktigt. Oktober kanske. Lite motsträvig är jag trots allt för först då känns levande ljus och bejakandet av mörka höstkvällar helt okej.

Jag måste skriva det igen känner jag, det jag skrivit så många gånger den här sommarens efter varje läger. Magin fortsätter, vi har så fina dagar tillsammans, duktiga hundar, gott fika och så har vi vädret. Som det strålat mot oss den här sommaren. Uppehåll på varenda läger, lite småregn i luften någon gång bara, lite av regnjacka av och regnjacka på men inte mer än så. Visst det var ordentligt varmt i juli men det gick bra ändå och när det var som varmast var det planerat uppehåll i lärarverksamheten för då hade vi semester. Den tajmingen lär vi förmodligen aldrig lyckas upprepa men i år satt den. Att ha läger tar lite på krafterna såklart men mest fyller det på för mitt i jobbet blir jag återhämtad av energierna som omgärdar deltagarna och deras hundar. Så bra vi har det tänker jag, så roligt det är att utvecklas tillsammans med hundarna och tillsammans i grupp och för mig att se hundekipagens utveckling över tid. Drömjobb. Just i den här gruppen blev det lite extra av den möjligheten eftersom jag har träffat alla deltagarna sedan hundarna var unghundar och det var för ett bra tag sedan. Häftigt!

Pals tass är okej igen. Jag ska friskförklara den inom ett par dagar och börja träna honom så smått igen. Vet inte vem av oss som längtar mest men det är tydligt att vi har lite abstinens båda två. Pal vill bada också. Han gav mig en tydlig vink om att det är dags att åka till sjön, alternativ bygga en pool när han valde att doppa hela sig en en av de svarta bevattningsbaljorna. Det går tydligen att vika ihop tjugofem kilo labrador så den ryms i en sådan balja. Det bevisade han idag. Men det blir onekligen trångt. Kanske rear de ut några lagom stora lämpliga pooler där en hund passar nu efter sommaren? Eftersom jag gör allt(nästan) för Pal kommer jag säkerligen köpa en pool inom kort. Om jag inte slår på stort och tar hit en grävare för att fixa en damm direkt. En sådan där naturpool med filtration genom växter och sand tänker jag mig. Där både Pal och jag ska kunna bada. Hm…