En hållbar söm
Jag har sällan sett maken till oinspirerande väder. Med gårdagens fina vårväder i färskt minne kanske jag överdriver något men idag är vädret verkligen inte kul. Inte ens ett besök med sticklingsinköp hjälpte upp vädret. Sticklingarna får står i sina små pottor några dagar till innan jag planterar om dem. Rätt känsla är viktigt även vid plantering av sticklingar, åtminstone om man som jag har tanken om att göra det som en ren hobby och energigivande kul grej. Rätt dag lär infinna sig så jag väntar in.
Vi väntar också in rätt dag för Mer och hans nya fästmös parning. De har fattat tycke för varandra och det är riktigt nära nu. Idag blev det en parning fast utan hängning. Ett nytt försök blir det imorgon. Det är en del pyssel runt dessa hundparningar men om bara vi fyrbenta kan låta naturen ha sin gång och hundarna får chans att lära känna varandra så brukar det bli så bra så. Problemet i det högvarvade samhället är väl att vi helst vill få till parningen på lämpliga lediga stunder, gärna på en helg, i dagsljus och uppehållsväder, och helst direkt eftersom vi allt som oftast har långt att åka och något annat viktigt att passa tiden till. Som tur är så är det inte så med den här parningen, tid finns och är reserverad hos både tik och hanhundsägare vilket känns skönt. Ändå känns det som vi alla skulle sova bättre om de bara fick till den där ”riktiga” parningen med hängning också. Sällan är man väl riktigt nöjd…
När man varit duktig får man mysa i slottsherrens famn. Undrar om det gäller mig med?
Lilla Rota har haft många nya namn den senaste tiden, Skrota, Slarva och lite annat. Idag fick hon ett till. Jag tror jag ska kalla henne Mini. Hon är verkligen liten! Det blev ännu tydligare när jag träffade Mers fästmö som även hon anses vara en liten cocker men som åtminstone är tre gånger så stor som Rota. Och i jämförelse med Rota är vår egen Lyra plötsligt att anse som kraftig. Det säger inte lite. Det spelar i och för sig mindre roll att Rota är mini. Jag är nöjd med min ”pocket-cocker”. Det kan vara smidigt med en liten hund som går ner i ryggfickan många gånger. Inte drar hon mycket i matkostnader heller och lägsta dosen räcker vad det gäller fästingtabletter och avmaskning. Det finns pengar att tjäna här, eller i alla fall att spara. Tänker jag till ska jag nog kunna räkna upp ett antal fördelar till med att ha en liten hund. Fast jag har banne mig svårt att se hur hon ska kunna ta sig fram i den täta rörflenen där vi jagar fasaner och rapphöns om hösten. Fast den tiden den sorgen. Vad det gäller träningen med Rota så fortsätter vi vår mullesvängar i naturen, nu med mer inslag av sökarbete. Vi får passa på så länge säsongen ger tillåtelse. Jag försöker att inte påverka henne utan låta henne söka ostört utan påverkan från mig. Fast jag finns där förstås och rör mig i marken så jag påverkar henne att söka in den riktningen jag rör mig. Vi får se vad slutresultat blir men jag har i alla fall en målbild med träningen. Parallellt med det trixar fortsatt slottsherren med henne och avlämningar på köksgolvet. Snart har han tråcklat ihop den lillas avlämningar till en hållbar söm. Bit för bit. Eftersom Rota är lite annorlunda, alla valpar är förresten annorlunda, så tränas hon på lite annorlunda sätt. Vi får lirka lite med henne med vissa delar och se till att jobba med henne och inte mot henne. Jämfört med Flow som var av modellen ”alltid redo” och tittade mig i ögonen och sa ”jag fattar” när jag skulle få henne att förstå något nytt så är Rota i en del områden mer undvikande och försöker maska sig ur en del situationer. ”Typiskt tikar” menar slottsherren och rynkar på pannan när de lilla cockern ålar runt på golvet. ”Kvinnlig list ”– kontrar jag och tittar nöjt på den lillas uppfinningsrikedom i försöken att se så liten och oskyldig ut som det bara går – ”den är valpen vet hur en slipsten ska dras”. För övrigt så bor hon kvar i bädden i buren intill min säng. Steget blev för stort att låta henne sova med övriga flocken. För mig.
