En paus från det vanliga
När vi kom tillbaka med bilen efter en kortare sväng för lite inköp stod den mitt på gårdsplanen. Räven. Mitt på dagen. Bakom satt två av slottskaninerna. Räven tittade på oss och det var uppenbart att den tyckte att vi störde när vi körde rätt in i dess jaktrevir. Det står tydligen inte helt klart än vems slottsträdgården egentligen är. Räven tog hur som helst det kloka valet och sprang över gräsmattan ut i fältet. Den är nog lite desperat nu, har troligen ett helt gäng hungriga ungar hemma och chansar på jakt mitt på dagen. Kanske bevakar hon oss. Sitter en bit bort och avvaktar och har full koll på när bilen lämnar gården. Vad vet jag mer än att vi för en ojämn kamp om slottsträdgården och dess invånare där räven hela tiden lyckas vara ett steg före.
För tillfället har jag åtminstone koll för jag sitter i solen på baksidans altan med full uppsyn över hönsgården. Vill jag tro i alla fall men gräset är högt och tätt runt om så gömställena är många. Vädret är sommarmagiskt nu även om gårdagens jättevärme inte är min favoritsort av värme. Upp till tjugofem är fint men när det klättrar över trettio tycker jag det blir onödigt varmt. Just nu klockan åtta på kvällen är det perfekt så här blir vi nog kvar till solen gått ner och knott tar över. Tweed roar sig med att springa upp och ner från altanen och hysta ett litet tuggben hit och dit och fram och tillbaka. Han börjar växa till sig nu, har fått hänga med flocken på mindre rastningsrundor och utflykter. Småvalpstiden är snart förbi och jag skulle ljuga om jag inte sa att det ska bli väldigt välbehövligt skönt. Återstår att lära honom hundluckena, han som är så nyfiken på precis allt annat har inte visat minsta intresse för att ta reda på hur man tar sig in och ut trots att de vuxna hundarna rör sig fram och tillbaka genom luckan så han blir kvarlämnad på ”fel” sida. Slottsherren får offra sig om det inte löser sig om ett tag tänker jag, krypa före genom luckan så Tweed begriper hur han ska göra. Jag eventuellt kunna göra det själv, men det känns spontant som att slottsherren är mycket bättre på hundluckor.
Jag loggade ut från vardagen för några dagar sedan och tog ett tidigt morgontåg till huvudstaden. Det är fint där vi bor att det går att ta sig till Alingsås, sätta sig till rätta på tåget och kliva av i centrala Stockholm tre timmar senare. Skönt att sitta ner och bara åka med. Jag gillar tåg. Jag gillar kontraster med, tänker att det är de som gör helheten, nu bytte jag min vardagslunk mot storstadens puls och fann mig uppskatta det mycket mer än vad jag trodde. Det beror såklart på sällskapet med, på att vädret var fantastiskt och att Stockholm är en vacker stad. Huvudfokus var Vasastaden och en flytt i delar av mitt andra liv. Flyttkartonger och uppackning och möbelskruvande varvades med shopping och bubbel på takvåningar och god mat i sällskap av sommarklädda stockholmare, semesterfirare och turister. Med alla upplevelser och intryck under några få dagar kändes det som jag varit borta minst en vecka när jag kom hem igen. Det är märkligt med tid. Hur den kan gå fort och långsamt samtidigt och hur ett kort avbrott i vardagen kan fylla på så mycket. Med värme, intryck och energi.
