En puff i rätt riktning
I smyg beundrar jag människor som vet precis hur allting är. Eller ska vara. Som är så övertygade och säkra på sin sak. Det verkar så enkelt då, så självklart. Tvivlar de aldrig undrar jag? Funderar över olika alternativ eller över att mer än en sanning kan vara sann. Så skönt att vara så säker tänker jag. Men kanske lite tråkigt med för risken finns ju att något viktigt och lärorikt går förlorat när man redan har svaret, Hur som helst. Jag önskar jag var lite sämre på att tvivla, det hade underlättat ibland.
Det händer inte så mycket nyheter här just nu. Jag jobbar lagom hårt så här i sommarlovsbrytnngen, hinner känna när solen värmer och se blommor slå ut en efter en. På köksbordet har jag satt in skogsblommor i en liten vas, liljekonvaljer var först ut, sedan blommade ekorrbär och nu små rara skogstjärnor. Fingerborgsblommorna har förresten börjat slå ut i hyggeskanterna och lupinerna maxar sin högsäsong lagom till alla avslutningar. Med bara en vecka kvar till midsommars funderar jag över om lupinerna kommer hinna blomma över i högsommar värmen som väntas in i veckoslutet. Från Spanien kommer den tydligen. Värmen. Jag undrar vart vi skickade vårt betydligt kyligare väder? Lupinerna kommer från Nordamerika från början enligt en säker källa och sågs i Sverige första gången 1870. För att vara en invasiv art måste jag ändå tycka de är väldigt vackra och dessutom för med väldigt mycket sommarkänsla. För min del får de gärna vara kvar för så där värst invasiva kan de väl inte vara ändå tänker jag. Det är ju inte som om de har tagit över samhället eller gjort marken obrukbar.
Just runt vårt slott växer inga lupiner. Jag tror de är strängt hållna av lantbrukarna runt omkring. Men det växer massa annat vackert. Midsommarblomster till exempel. Och gräs. Ofantliga mängder och arter av gräs med vajande ax. Vackra. Vår gräsmatta växer med, den blev glad av regnet och tog fart. Slottsherren klipper och jag räfsar. Vi har fortfarande inte skaffat multiklipp till gräsklipparen så gräset lägger sig i gammalmodiga strängar när det klipps. Särskilt den här gången när det hunnit bli lite längre. Med Wirre och Lass hjälp räfsade jag samman högar för avhämtning. Jag vilade i görandet medan jag lät räfsan svepa fram över gräsytan. Tankarna kom och passerade och den minsta och den yngsta lekte tafatt mellan gräshögarna. Lass gillar att leka med Wirre på gräsmattan för där kan hon springa ifrån honom och vara den som styr leken. I hundgården försöker hon bara stå ut. Hon rår inte på honom riktigt längre, han är femton kilo ben och kropp och häver sig hejdlöst över henne, knuffar så hon tappar balansen och biter henne i de långa öronen. Hon slipper såklart, hon behöver inte stå ut. Jag låter en större och starkare hund dela rastgård med Wirre när han vistas där. Någon som har lite att sätta emot. På gräsmattan har de däremot kul båda två som sagt. Där är det jämnare nivå och Lass är snabbast och förutom det en mästare på fintar.
Sommarvärmen är här. Eller är tillbaka eller hur det nu är. Lika underbart som vanligt. Jag bär ut laptoppen och en mugg chokladte, dyna till stolen och en boll i snöre till valpen och sätter mig i kvällssolen på baksidans altan. Sommarkvällar här är gudomliga. Den här kvällen är perfekt, en varmt lysande sol rakt i ansiktet och svag bris som fläktar undan knott och otyg. Om lagom finns på riktogt så är det exakt såhär. Jag tar en keps på mig så jag kan se skärmen på laptoppen trots att solen lyser rakt i ögonen. Valpen överger bollen i snöre och tar ett bad i bevattningsbaljan nedanför altanen medan en kanin sitter en bit bort och växlar emellan att putsa öronen och övervaka valpens bad medan jag knappar på tangenterna. En bit ut i veteåkern sticker blanka ryggar från en dovhjortsflock upp och deras sommarpälsar blänker i solen. Det är fint att se dem men självklart inte lika fint att det betar av veteaxen. Nog för att det finns gott om veteax men det finn gott om hjortar med. Jag har med en muffins till teet, tillåter mig det, en hembakad med hallon och små tärningar av mandelmassa i. Den kombinationen är något extra. Det finns ett litet problem bara. Man äter inte EN muffins man äter MÅNGA. Minst två. Jag gör. Har svårt med måttligheten i det här fallet och visst är det nästan lite ledsamt med en ensam muffins?
Besta är på väg tillbaka ordentligt efter (rutin)operationen hon gjorde för nåra veckor sedan. Pigg och helt utan komplikationer har hon varit hela tiden men nu börjar hon få tillbaka lite fokus och arbetsintresse med. Jag tog henne på en egen liten runda idag, en enskild träningsstund i blötmarken med en del markeringar och några minneslinjer. Kul! Jag kunde ana den bästa sidan av Besta, den då hon är i en bra period och inte så störd av sina hormoner. Det är ett tag sedan sist för innan operationen var det löp och sedan den där lite känsliga perioden då hormonerna styr som mest med henne. Både hon och jag tycker det ska bli kul att komma igång igen. Nog för att jag bara kan svara för mig själv egentligen men det känns verkligen som hon med tycker det ska bli kul. Så jag tror det.
Valpen får gå in och lägga sig. Efter badet i bevattningsbaljan grävde han en grop och försökte ta sig ner i en kaningång. Där tog det roliga slut för jag vill varken ha hål i gräsmattan eller en blöt valp med jord upp till hakan. Det var försent för att undvika någotdera av det men jag fick åtminstone stopp på det innan det gick helt överstyr. Innan valpen drog med sig jorden in genom altandörren och vidare in i slottet.
Förresten har Pal och jag tränat idag med, tillsammans med uppfödar lLena och halvbrorsan Sack som kom på besök från huvudstaden. Väldigt trevligt såklart och väldigt kul att se de tydliga likheterna halvbröderna emellan. Det är så kul när man får tillfälle att träffas så här på tu man hand. Ett fint sätt att väcka liv i träningsinspirationen som i och för sig redan glöder rätt rejält här men ändå mår gott av ytterligare en puff i rätt riktning. Det fick den idag.
