En sten vid en sjö i en skog
Jag planerar, drömmer mig bort och låter tankarna ta form. Försöker hitta semesterkänslan. Det går så där med det så här långt men den blev betydligt bättre och tydligare när vi tog labradorgänget på en bortapromenad med vattenträning och fika vid en skogstjärn idag. Det är nästan alltid där den börjar. Den riktigt avkopplande ledighetskänslan. På en sten i tystnaden i en skog vid en sjö tillsammans med hundarna och slottsherren.
Vi fick tränat en del med, tennisbollsmarkeringar bland näckrosorna med en röd tennisboll bland annat. Det är så bar med de röda, tydligt synliga för oss men dolda för hundögat. En linje rätt över viken med. Eller rättare sagt nästan över för apporten var i vattnet tjugo meter från land. På andra sidan. Pal satsade stort och simmade en rak fin linje i högsta tempo rätter över till andra sidan men fel i vind. Jag fick vända honom tillbaka från land på andra sidan och lyckades tajma vändsignalen med närsök och vinst på vägen hem. Gott så! När han sedan fick en tennisbollsmarkering i annan riktning mot ett annat land satsade ha stort igen och hamnade på land där med. Så kan det gå. Det blev till att kalla hem och göra om och göra rätt. Bra att få träna på att kalla hem igen, det behövs för det kan sannerligen gå lite trögt när jaktlusten och viljan är stor. Nästa markering gjorde han fint. Vi turades om med de andra hundarna med, bollmarkeringar och linjer om vartannat, lite möten i vattnet och markering på väg in och sådana saker. Extra kul att Lillie kan får börja vara med igen. Hon verkade väldigt nöjd med att få vara med och blev väldigt trött efteråt. Inte helt oväntat efter flera veckors vila. Finns något bättre att se än en hund nöjd och tillfreds efter ett tränings eller jaktpass? De andra var nöjda med såklart men unga Pal hade nog inte haft något emot att köra dubbla pass. han har en energi och inställning som gör honom i det närmaste outtröttliga fast det är han inte så klart det är mer att han inte begriper det själv. Istället får jag styra upp det och tala om för honom när det räcker. Jag har lite svårt för det ibland, svårt att sätta stopp, för jag tycker det är så galet kul med hans vilja och iver. Det som är lite extra fint med honom är att han trots arbetslusten och energinivån inte tycks ha det minsta svårt med att ta det lugnt när det inte är hans tur. Han sitter tryggt och stadigt medan de andra jobbar och väljer självmant att lägga sig ner emellanåt. Det är väl ett sätt för honom att hantera det hela och jag uppskattar verkligen att han har förmågan att agera i det själv, utan uppmaning eller kommando från mitt håll.
Det blev cockrarnas tur senaste med, längre fram på dagen efter några uträttade ärende tog vi en ny biltur till en annan sjö för lite vattenapportering med dem. Där stötte vi på ett par hundkompisar som var där i samma ärende fast med retrievrar och innan vi hann åka därifrån dök en kompis till upp på samma ställe så det blev lite hundsnack om skador, jaktprov och träning och annat som intresserar oss i den här branschen innan vi åkte hemåt igen. Cockrarna var duktiga i arbetet, de är verkligen skärpa och koncentrerade i apporteringsarbetet allihopa. Stadiga med. Tillräckligt med ett undantag och det var när Lass överhörde ordet Lad och missade att lyssna på ”ss” i slutet och såldes hämtade en markering Lad skulle haft. Men värre sker har skett och det är betydligt lättare att hantera en stark vilja och arbetslusten än bristen på den samma så hon blev förlåten för det direkt. Dessutom har jag nog mig själv att skylla när valde ett namn till henne så snarlikt en annan flockmedlems. Lyra the Queen var också med vid sjön. Piggare än på länge kastade hon sig i vattnet efter en markering, simmade rätt förbi den och satsade på en annan som låg mitt ute i sjön medan slottsherren och jag stod på landa och gapade förvånat. Vi upphör aldrig förvånas i umgänhget med våra hundar det är ett som är säkert. Nog för att Lyra gillar apportering och vattnet men hon brukar inte satsa så stort om det inte handlar om skadskjutna fåglar eller andra väldigt viktiga saker. Dit räknas inte riktigt tygpåseapporterna för henne. Inte på det avståndet i alla fall. Men idag så.
Det är det bästa med lediga obokade dagar. Att tid finns för alla. Den enda som inte var med på dagens utflykter var vilde Wirre, han fick en egen runda med slottsherren på hemmaplan i stället. En sådan där lagom runda för en drygt fem månadersvalp med en del lekfull apportering och bad i diket och lite av varje. Trots det verkar han en del energi kvar och just nu undersöker han bilen som står öppen i jakt på äventyr eller möjligen ett kvarglömt tuggben. Påhittig, nyfiken och lösningsorienterad finner han utvägar på det mesta när det är något han vill. Det är såklart väldigt bra och önskvärt men kräver en del passning och extra uppmärksamhet från vår sida. Den har jag inte alltid och då går det som det går med den saken. Tofflor stansade med valptänder till exempel, kängor med halva snören eller försvunnen nytvättad tvätt senare återfunnen på gräsmattan. Sådana saker får man på köpet med de egenskaperna man vill ha i en valp tänker jag. Den bristande uppmärksamheten ligger helt oss mig. För övrigt måste jag säga att vi är väldigt nöjda med vad vi ser hos de drygt fen månade gamla labbevalparna så här långt. Mycket kvar förstås men vi gillar det i ser precis som vi gör med vår senaste goldenkull som blir tre år i slutet av oktober. Det känns både hoppfullt och kul.
Tre fina ekipage på träning. Labradorer av ”vår” typ. Alla tre från kennel Searover som i dagarna tilldelades den ärofyllda Hamiltonplaketten. Från vänster Speedy som är halvbror till vår Pal och släkt med Lakrits, i mitten mamma My(som är systerdotter till Lakrits) och längst till höger våra valpars pappa Widar som också han är halvbror till Pal. Och till Speedy. Förarna ser lite allvarliga ut på fotot men jag lovar att de var superglada hela tiden alla tre.
Ägg med. jag måste skriva lite om ägg och vår fantastiska höns. De vi har nu är nog några av de absolut trevligaste vi haft. Tåliga och tacksamma på något sätt. Duktiga med sina kycklingar och bra på att värpa. Äggen är rätt små förstå men det bir alldeleslagom att ta två istället för ett mär man bakar och fyra istället för två i pannkakssmeten så det är inga bekymmer egentligen. Ägg är en makalöst bra livsmedel med, de innehåller i stort sett allt vi behöver och går att variera och äta på många olika sätt. För egen del tänker jag pröva lite av en äggdiet under semestern eftersom vi får så många ägg just nu. Det är lite festligt hur vaksamma hönorna är med, hur de direkt märker om det kommer en annan hund än flockens vanliga, hur tupparna slår larm och hur skygga de hönorna blir när någon främmande människa är med nere vid hönsgården. Då håller de sig på avstånd och avvaktar, vill vara säkra på att kusten är klar och allt är okej innan de går fram och pickar i sig matrester och brödkanter vi har med till dem. Deras godaste goda som de annars kastar sig över om det bara är slottsherren eller jag som är där. De tre små kycklingarna som börjar bli ganska stora tittar och lär av de äldre. Gör på samma sätt. Det bästa som fin är att växa upp i en trygg harmonisk flock tänker jag och ser på när de tre jagar flugor i gräset.
