En vanlig dag
Lyra slokar som en vissnande blomma efter en frostnatt när vi går den sista biten hem efter morgonpromenaden. Hon har förmågan verkligen att uttrycka sig med hjälp av kroppsspråket. Det går inte att missa vad den hunden tycker. Och tycker gör hon. Om mycket. Märkligt nog tycker hon än så länge om de nya valpen. Åtminstone så pass mycket att hon inte gett sig på att uppfostra den. Än. Hon brukar annars styra de små med järnhand och de kan åka på en känga emellanåt liksom bara för att. I alla fall är det så jag tolkar det. Jag kan ha fel förstås. Men den här valpen har hon inte ens morrat åt än. I och för sig har hon sluppit umgås med den men jag tror mer att det handlar om att Lyra är i balans just nu. Hormonell balans. Om hundar kan ha pms så har Lyra det garanterat. Av den sorten som gör en ilsk, arg och heligt förbannad för nästan ingenting. Och sur och tjurig. Så där så hon väljer att smita hem på promenaderna eller ligga kvar och sura i mörkret under trappan när jag ropar på alla hundar för att vi ska ut. Men sådan är hon inte nu, istället är hon pigg och glad, studsar framför mig på stigen och vill inte alls gå hem igen. Gulliga Lillie kan till och med råka springa in i henne i det höga gräset utan att få sig en åthutning. Jag funderar över om det rent av är Lyras humörsvängningar som gett henne den respekt hon har. För de andra vet nog aldrig riktigt var de har henne men har lärt sig att det är bäst att passa sig. Efter många år tillsammans med en hundflock står det helt klart att det finns olika ledartyper även bland hundar.
Vi mötte en älgko med en liten kalv på promenaden nere i mossen. Nästan så vi hade närkontakt. Märkligt nog var jag den första av oss som reagerade. När jag såg kalven hade varken älgarna eller hundarna märkt någonting så vinden måste legat fel från alla håll. Jag såg kalven och strax därefter reagerade älgkon och sedan hundarna när älgarna började röra på sig. Efter att inte ha träffat älgar på en lång period har vi träffat en hel familj de senaste. En stor tjur härom dagen och nu kon och kalven.
För ögonblicket har jag rätt lugna arbetsdagar mellan jaktdagarna. Tid för promenader och älgmöten och tid avsatt för valpen. För en valp kräver. Uppmärksamhet bland annat. Det går inte att komma ifrån. Fast det blir lite tid över till de andra hundarna med eftersom valpar ändå sover rätt mycket. När de inte hittar på hyss. Så jag har lyckats få till sådana där korta bra träningspass med varje hund där jag uppdaterat några grunder med de äldre och tränat linjetag och ut med unga cockern Till. Det bästa jag vet är att träna hundarna i lugn och ro och de här korta passen ger mig så mycket. Fast de har en tendens att bli en bristvara när jag jakterna pågår som bäst. Och när man har en valp som snor in sig i fötterna och hjärtat.
