Everything will be okay in the end

Jag brukar trycka på det ibland. Att hundträning för de allra flesta är en hobby. Och att en hobby ska vara något som är roligt och ger energi. Inte skapa prestationskrav och bli till ett måste i raden av alla andra måsten. Ibland kan det vara bra att påminna sig om det och att det också är en otrolig förmån att bo i en del av världen där vi har möjlighet och så pass god ekonomi att en hobby ens är möjlig. Det borde man vara mer tacksam över. En hobby kanske man inte heller ska ta så allvarligt utan ha en mer avslappnad inställning till. Prestige finns det tillräckligt med överallt i samhället ändå. Så sänk axlarna och släpp kraven. Hundträning blir så mycket trevligare då, om man kan ha roligt på vägen och inte har för höga krav på varken sig själv eller hunden. Det gör faktiskt inget om man är sämst i klassen eller misslyckas någon gång. Inte flera gånger heller. Det är ju inte hjärtkirurgi vi håller på med. Dessutom gör inte hundarna alltid det vi önskar. Ibland gör de helt andra saker. Irriterande, olydiga, pinsamma saker som kanske gör att man skäms ögonen ur sig. Då kan det vara bra att tänka på att du inte ÄR din hund. Med hundar är det som med barn ungefär. Man älskar dem för den de är men man älskar inte alltid det de gör.