Försommarfeeling
Det är den tiden på året nu, den då natten är natten är ljus och morgnarna tidiga och dagen inleds med ett träningspass för hundarna. I morse en fin stund vid dammen. Repetition och uppbyggnad av ett par linjer som slottsherren och jag gjorde i helgen som jag kände att jag ville bygga lite mer på. Pal, Besta och Till var med och de fick lite olika uppgifter. Gillar verkligen när jag kan kombinera promenader med träningspass och dessutom nästan helt utan tidspress tack vare årstiden och ljuset. En av fördelarna med mitt jobb är väl just den möjligheten. Och att jag kan lägga tid på hundträning istället för pendling. Fint.
Det är verkligen ljuvlooga dagar nu, försommarkänsla med behagliga temperaturer och lagom mycket solsken. Jag försöker ta in så mycket jag bara kan medan häggen blommar över och äppleträdet i slottsträdgården slår ut. Allt är mycket, vackert och intensivt precis som det ska vara i maj. Jag gjorde ett besök i mitt andra liv igår med, fick lite annat än hundar att tänka på tillsammans med barnligan och dessutom möjlighet att reflektera lite över de senaste dagarna på jobb och jaktprov. Jag var så gränslöst trött lördag kväll efter flera dagars fixande och en valp som plötsligt bestämt sig för att nätter kan användas till mycket annat än att sova så tankarna slirade fel och humöret dippade när jag försökte sätta mig ner och sammanfatta de senaste dagarnas upplevelser. Omöjligt helt enkelt men som vanligt ter sig allt annorlunda, lättare och bekymmersfritt efter en god natts sömn. Tankarna har landat i en del saker efter hand, efter en stunds förvirrat snurrande och ihopsamlande. En grej är att jag verkligen gillar jaktprov och att jag efter två dagar på raken med b-prov i elitklass kände att jag verkligen saknat det sammanhanget. Det behöver inte vara elitprov för all del, det går med alla klasser. Det är känslan och upplevelsen av jaktprov jag saknat. Av olika skäl har vi inte varit ute och startat eller varit funktionärer så mycket senare år, mest för att vi inte haft hundar att starta av olika anledningar som skador och sådant. Men som sagt efter helgens prov upptäckte jag att jag saknat det mer än jag förstått. Både energi och inspiration följde med hem efter de här två dagarna. Självklart hjälpte det fina vädret och alla trevliga människor till för energi påfyllnaden med, för att inte tala om hundarna. Alltid hundarna. En helt annan reflektion efter dagen med barnligan i mitt andra livet är att ett och ett halvt åriga barn och fyra månader cockervalpar har rätt måna likheter även om jag vet att det inte går att jämföra barn med hundar och tvärtom. En del andra hundrelaterade tankar väcktes också, de kom inte enbart från proven utan lika mycket från jobbet och kursverksamheten men kanske blev det mer påtagligt på proven eftersom det som regel blir lire mer ”nerv” hos förarna då. Nerver kan ställa till det som bekant, om det blir för mycket av dem. Men det syns på kurs och träningstillfällen med, även när nerverna inte är lika tydligt påkopplade men då det ändå finns ett visst (stort)mått av att vilja lyckas. Vilket det såklart ska göra förstås men det finns lite olika sätt att angripa det på.
Tänk på det som skillnaden i förhållningssättet mellan två olika ledare:
Den ena kommer in i träningen med stress i kroppen. Fokus ligger nästan alltid på det som saknas, det som gått fel eller det som borde ha gjorts bättre. Kraven är höga, precisionen i utförandet viktig och detaljerna styr. Hunden blir fundersam och eftertänksam, kanske tveksam, alternativt tar den egna initiativ och tar på sig ledarrollen och kör själv.
Den andra ledaren är inte mindre tydlig eller mindre resultatinriktad. Men hon förmedlar lugn, riktning och tillit även när situationen är pressad. Hon ser problem utan att sprida uppgivenhet runt sig. Väljer att fokusera på hundens styrkor och lyfta det som går bra. Släpper precisionen i detaljerna till förmån för helheten och får hunden att känna förtroende och får därför hunden med sig i det gemensamma arbetet.
Vilken ledare vill du vara?
