Från ax till limpa
Jag odlar inte så mycket i år. Inte så mycket som jag brukar. Bestämde mig för det i våras när det stod klart att det blev valp i slottet år igen. Insåg min begränsning och valde bort. Nu saknar jag det. Bör förmodligen vara nöjd med mitt beslut ändå för det hade varit svårt att hinna med den här våren. Det var ett klokt beslut. Det vet jag nu. Tillsammans med beslutet om att nästan helt säga nej till privatlektioner från mitten av april och framåt och istället fokusera på kurserna. De besluten har gjort att jag kommer gå i mål till semestern med ork i behåll. De två senaste somrarna har jag inte riktigt gjort det, jag har mer klarat det med ett nödrop och rasat in i semestern. Ohållbart. I år kände jag att det var dags att göra något åt det och inte köra fast i gamla fotspår och låta det upprepas igen. Och jag lyckades. I och för sig har jag ett par jobb uppdrag och ett sommarläger kvar innan ledigheten är här men jag tror det blir en alldeles lagom avrundning. Faktiskt.
Vad gäller odlingen odlar jag inte så mycket som sagt men det har blivit desto fler sommarblommor. Blommar vill jag inte vara utan och de känns lite mer lättskötta med. Fråga mig inte riktigt vad skillnaden är för de ska vattnas och pysslas med de med. Men de känns enklare. Lite mindre ansvar. Blommorna är i krukor och amplar med så ogräsrensningen blir nästan obefintlig och sniglarna begränsade. Jag funderar på om jag ska göra så med grönskar nästa år. Odla i amplar och lådor en bit upp från marken så det blir som med blommorna. Tomatplantorna borde väl kunna hänga ner och växa uppåt och salladen skulle kunna odlas i blomlådor på bänkarna i växthuset. Så kan golvet vara rent och odlingen garanterat snigelfri. I år har jag jag bara två tomatplantor och en gurkplanta. I krukor i växthuset. Tomatplantorna växer och frodas och några tomater är på väg. Gurkplantan ser också hoppfull ut. I pallkragarna på golvet bereder en tomatdjungel ut sig precis som förra året. Självsådd. Jag har låtit dem vara och de har fått härja fritt. Jag har låtit dem vara i bemärkelsen att jag varken vattnat eller tjuvat dem heller men de verkar inte misstycka. Betydligt grönare och starkare än min krukodlade tomater breder de ut sig i den torra jorden. Vildvuxna och livskraftiga. Jag förstår det inte riktigt. Var de tar sitt vatten. Förmodligen låter de rötterna gå ordentligt på djupet och får kontakt med den stumma men fuktiga lerjorden långt under. Jag kan inte se det på något annat sätt. Hur skulle de annars klarat sig? Så man skulle kunna säga att jag odlar utan att odla i år. Bekvämt och underhållsfritt. Tar det från ett litet självsått frö till färdig tomat med minimal arbetsinsats. Kanske är det så jag bör fortsätta?
Besta har fått träna med vilt och en kompis idag. Kompisen bryr hon sig inte mycket om men viltet är desto viktigare för henne. De är lite roliga med det de två tikarna, en labbe och en golden, de respekterar varandra fullt ut och jobbar sida vid sida och sitter passiva ihop utan att egentligen låtsas om varandra. Man kan vara vänner på olika sätt tänker jag och ha olika sorts relationer. Deras verkar rätt seriös och de verkar dessutom ense om att ha det så. Kan hända vi mattar har ett finger med i spelet också för vi ligger såklart på lite med att de ska uppföra sig utan att vi egentligen tänker på att vi gör det. Hur som helst. Vi tränade med kallvilt idag och jag tror sannerligen jag hittat Bestas bästa träningsgren. Förutom den riktiga jakten förstås. Men kallviltet är faktiskt inte långt i från. Träningspasset och hunden lyfts flera dimensioner när viltet kommer med. Det finns bara i henne, kommer så naturligt. Suget på de döda kalla viltet. ”Now we’re talking” säger hon och kan knappt bärga sig innan jag skickar i vägen henne mot svartfåglarna i det fria söket. Happy days! Kråkor, fasaner, änder, kanin, duva och en pytteliten kajunge kommer in i en flygande fläng och lämnas av villigt och prydligt. Det går undan med, och effektivt blir det för nosen är påkopplad och sinnet målinriktat. Så långt ifrån fort och fel det kan bli men ändå snabbt. Jag blir glad av att se henne så glad, målmedveten och motiverad för uppgiften. Det är här hon hör hemma, här hon skall vara för att vara sitt bästa jag. I jakten och bland viltet kommer hon till sin rätt. Fina hund!
Eftertanke på den för mig. På den och på det där med tomatodlingen. Jag borde verkligen sluta överarbeta saker. Ägna mig mer åt ta vara på det som kommer naturligt.
