Friday I’m in love
Tidigt. Inväntan av gryningen med hett te och huvudet full av kreativa tankar och tacksamhet. Även en lång natt får sin morgon. Nu var min natt inte särskilt lång i och för sig, tyckte knappt jag släckt lampan innan jag vaknade igen. Jag vill inte missa den, gryningen och dagens vaknande. Slänger benen över sängkanten och ta mig ner för att släppa ut kissnödig valp, förlåt unghund, och den svala luften möter oss när jag slår upp dörren mot mörkret. Det är den tiden nu tänker jag, den när mörkret smyger sig allt närmare och om några veckor kommer vi att ha tappat några timmar till av dagsljuset. Vi får något annat istället förstås, något mer vilsamt och troligtvis nödvändigt men visst föredrar jag ljuset. Vispar ihop en smet och låter de frusna blåbären ta ut det varma smöret och bilda en perfekt muffinssmet. Fyller formarna, toppar med några bär till och ställer in plåten i ugnen. Morgonen som sagt, de lugna energierna, tiden på dygnet som alltid vart min. Jag släpper in Besta i köket som sällskap till Tweed och mig. En liten baktanke med det för då ser hon till Tweed medan jag skriver men mest en omtanke. Om henne.
Oktober är här nu, hur fort gick inte september? Räven har lagt två bajshögar på baksidans altan och häromkvällen när vi precis var på väg att somna hördes grymtande utanför det öppna sovrumsfönstret. En flock grisar tuggade havren i månskenet alldeles utanför. Slottsherren gjorde ett vrålande mot dem genom fönstret och de drog sig undan. Så nära slottet vill vi bara inte ha dem. Staketet skyddar såklart, men det finns öppningar att leta sig fram till. Jag undrar hur ofta de är här när vi inte märke det. Brittsommar just nu, något alldeles utöver det vanliga. Dagar av sol, värme, höstfärger och över tjugo grader. Med det vädret är det lätt att älska ett utomhusjobb och jag njuter av möjligheten. En annan gång får jag igen det, då när jag står i strilande regn och stormbyar eller blötsnöns letar sig in under kragen och tar emot min beskärda del. Men varken den eller kommande mörker bryr ag mig om just nu, jag stannar i det som är. Planerar dagen över teet, lägger upp övningar i tanken inför dagens två grupper, antecknar några stödord för att minnas vad jag vill ta upp och lyfta fram.
Fasanpremiär igår. Härlig jaktdag i oktobersolen med vänner och hundar. Ett gott gäng har vi blivit där samarbete och erfarenheter av marken och jaktens upplägg svetsats samman genom åren. Flock tillhörighet. Jag har tänkt lite extra på det i olika sammanhang efter att ha sett några avsnitt av Anders Hansens ”Flockliv” på svt. Intressant såklart. Särskilt det senaste avsnittet om hierarkier. Direkt överförbart till hundvälrlden, båda till hundarnas flockliv och vår roll i den och vår roll som en ensilda hundens ledare, men också till grupperingar bland hundförare, uppfödare och tillhörande förengsingsliv. En fullträff. Fredagskvällen är räddad för er som inte sett avsnitten.
