Full fart mot nyår
Juldagarna glider förbi och någon sorts variant av vardag möter oss innan det är dags för nyårsfirande. Den ena festligheten avlöser den andra under julledigheten, kanske är det precis vad sim behövs för att vinterhalvåret ska delas upp i lagom hanterbara delar? Efter jul dröjer det ända till påsk innan någon ny heldag dyker upp och ger ett välbehövligt andningshål för alla med vanligt veckojobb tänker jag. På vägen dit möts vi av en del semlor och alla hjärtans dag förstås, ett par välkomna småfiranden längs vägen även om både alla hjärtans dagen och de stackars semlorna blivit mer av ett kommersiellt jippo. Tycka vad man vill om det men småfiranden är alltid trevliga. Semlor finns förresten redan på från idag på flera konditorier. För min egen del får gärna semlorna hålla sig runt fettisdagen och alla hjärtans dag vara alla årets trehundrasextiofem dagar men jag rättar mig efter rådande omständigheter och tänker inte vara en bitter bakåtsträvare. Även om jag har god lust till det emellanåt
Jag dricker frukostste med äpple och kanel nu, en present från igår som passar väldigt fint både i vintervädret och för att tekalendrarna är slut sedan julafton. Oj så mycket olika te jag druckit den senaste tiden, jag sammanfattar tedrickandet lite nu, tänker efter om jag funnit någon ny favorit eller så, men det är svårt för det var så många förträffliga teer. Många goda men om jag inte minns fel så är det bara två eller tre som kom helt upp i toppbetyget fem av fem koppar. Jag tror jag varit kräsen och tillåtande med betygen på en och samma gång. Kräsen med utdelningen av femmor och tillåtande med fyror i betyg. De sista teerna från den uppesittardagen och själva julafton var fina de med. Inte helt överraskande rundandes kalendrarna av med riktiga julteer, julörtsblandning från lyxkalendern på uppesittarkvällen och Nissens julte i lilla kalendern på julaftons morgon och tills sist Bönans julte på julaftonskväll, från lyxkalendern. Är det något jag lärt mig från årens kalendrar så är det att uppskatta både chaiteer och rooibos mer än tidigare. Det var lite knackigt med det i straten men i slutet av kalendrarna kom jag på mig själv med att ge de tesorterna allt högre betyg. Julörtteet förvånade mig genom att vara fylligt och smakrikt, så pass att jag inte reflekterade över att det var ett örtte mer än av den anledningen att det var lite svårt att får ur det ur det lilla glasröret för det var så stora växtdelar i, Nissens julte var ett kryddigt och gott chaite och Bönans julte avslutade med en härligt kryddig vintersmak med apelsin, nejlikor och safflor. Vad är safflor förresten? Det måste jag ta redan på. Nu är det slut med kalendrar som sagt, jag ska dricka upp resterna och sedan blir det chokladte som kvällste för i stort sett hela slanten genom hela vintern medan mitt vanliga gröna med citrus kommer tillbaka till frukosten. Samtliga tre teer på slutet för fyra av fem koppar i betyg.
Eter sammanfattningen av teprovningen tänker jag att det kan passa fint med en liten sammanfattning av året som gått med. Det är aldrig fel med några reflektioner. På arbetsfronten för min del, det vill säga jobbet med hundkurser och tillhörande sidospår i det egna företaget har det rullat på fint. jag har hållit mig hel och frisk förutom lite huvudvärk ibland och krånglande fötter så alla jobbuppdrag har kunnat genomföras i stort sett utan ändringar. Verkligen något att vara tacksam över då det inte är en självklarhet för någon och rätt sårbart när man är ensamföretagare. Jag är också otroligt tacksam över det stora intresset för våra kurser och träningar, för alla härliga människor som kommer från när och fjärran för att delta, för deras fina inställning till det lika fina hundarna och till ”sporten” och för att ni alla tillsammans gör det möjligt för mig att jobba med det jag verkligen vill och brinner för. Jag behöver nypa mig hårt i armen ibland för att påminna min om hur priviligierad jag är med det. Årets om gått har varit fullspäckat men lagom, jag tycker jag lyckas allt bättre för varje företagsår med att hålla balansen i lagomheten så att ork och inspiration hänger kvar. I år lyckades jag lite bättre än förra året eftersom jag gjorde en ordentlig reflektion i slutet av förra året och anpassade kommande år efter de reflektion med hjälp av stöttning och råd av min mentala coach. Några små förändringar i upplägget gjorde skillnad och med den lärdomen i bagaget hoppas jag att jag ska lyckas med samma sak under 2026. Just det där med en coach, eller lite annan rådgivning utifrån kan vara oerhört värdefullt när man jobbar ensam, man behöver andra ögon ibland precis som i hundträningen. Under den kommande våren ser kursschemat och arbetsuppklägget ut ungefär som tidigare år, men några små justeringar då, sedan hoppas jag på att fortsätta utveckla den fysiska butiksboden med lite fler tillbehör och kanske en kaffemaskin och så, jag har förhoppningar om mer teori inslag p kurserna och kanske rent av några rent teoretiska utbildningar för hundförare men vi får se. Skrivandet är en viktigt del för mig och också så det kommer jag fortsätta med i olika former. Jag fortsätter också med några olika vidareutbildningar eftersom den utbildningen jag tig del av i höst verkligen var en hit för mig. Också här kommer jag tillbaka till det här med att jabba ensam, när jag gick utbildningen var det som att få ett gäng arbetskompisar, online och utspridda över hela världen för all del, men i alla fall. Det var trevligt och utvecklande på många plan.
På hundfronten var den stora händelsen såklart vår alla förts labadrorkull som äntligen föddes den första februari efter många års drömmar och försök. Sex fina valpar blev det och kvar hos oss och slottsherren blev den gula hanvalpen Wirre. En härligt positiv och livlig valp som ny hunnit bli elva månader. I och med det blev det alltså valp i år igen fast det egentligen inte skulle varit så. Precis som det brukar vara hos oss. Därför har vi fortfarande ingen golvmatta i puben och gamla bitmärken och skav på golvlister och dörrfoder för det är helt enkelt inte någon ide att renovera och måla när det ständigt kommer nya ljuvliga valpar. I övrigt bestod första halvan av året av mycket hund i tratt och en del rehab. Lyra hade tratt i omgångar efter en mycket ful sårinfektion fram på bröstet som behövde lappas ihop i två omgångar, Besta gjorde en planerad operation och fick ha tratt av den anledningen ett tag, Pal fick ett pyttelitet sår vid ögat som inte ville läka, tratt och medicin där med och en påminnelse om att inte förringa små sår, Lille fortsatte rehab och undersökningar för sin muskelsträckning som aldrig ville läka och förutom det sprang hon in i ett plogblad och fick sys ihop med trettiofem stygn. Men sedan vände det och inte en enda hund har haft en enda skada under hela jaktsäsongen. Nästan ofattbart, tror aldrig det hänt tidigare. I övrigt tränas hundarna vidare, och jagas med, Lakrits och Lyra är helt pensionerade nu och jag tror det njuter av det. Lakrits blir tolv nu i januari så vi får se hur längre till han hänger med, än så länge är han helt okej bara aningen förvirrad ibland så som gamla kan bli. De unga hundarna växer till sig och lär sig allt mer och har samtliga haft en fin säsong. Pal startades på unghundsderbyt med två nollor men höga poäng på övriga tre, dessutom också med domarens val på en station, inte illa att lyckas bli gör det bäst av nära tvåhundra startande hundar. Sebare på sommaren startade han och Besta på b-prov med varsitt excellent som resultat och cockersystrarna startade vattenprov och lyckades med det. I övrigt har vi tränat och jagat och ser nu fram emot kommande år med mer jakter och förhoppningsvis friska hundar och fler jaktprovsstarter.
