Happy face, happy life
En nystart igen. Jag gillar det. Tycker om tanken på det nya orörda som ligger framför. Lite av att stänga en fönster för att öppna en dörr. Måndagar ger mig känsla av nystart med, fast i mindre format då. En ny vecka istället för ett nytt år. fast det är inte måndag idag. Det är förstås det där med ljuset med, att det märks mer påtagligt efter nyår att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt. Snö är på väg in med så kommande vecka blir nog ljus av flera anledningar. Undrar just hur mycket snö det blir, om vägarna kommer vara körbara och kurserna genomförbara? Det får bli lite av en dag i taget vad gäller det för det är svårt att veta i förväg när man har ett nyckfullt januariväder som medarbetare(motarbetare stundtals).
Det har varit skönt med en ledig nyårshelg med tillräckligt med tid för att hinna träna hundarna i omgångar utan att behöva skynda. Jag gör lätt det lite av bara farten, skyndar, för det är så inarbetat i mig under vintern att vara effektiv eftersom dagsljuset så snabbt försvinner. Jag anstränger mig för att ta det lite lugnt emellan nu, hinna ta en fika i bytena mellan de olika hundarna och inte skynda ut direkt det ljusnar på morgonen. Svårt. Det är fint när slottsherren och jag är lediga samtidigt så vi kan träna tillsammans, dessutom är det tur vi har flera hundar var så vi kan gå ut med dem parvis och lägga upp lämplig träning. På nyårsafton fick vi också till ett väldigt trevligt alternativ nyårsfirande med champagne och hundträningen tillsammans med vänner i det fina vädret mitt på dagen och goda burgare inne i värmen efter det.
Vi är nästan alltid hemma på nyårsafton, ingen av oss är så där väldigt mycket för uppklätt, parfym och rakvatten och stora firanden men framför allt har vi av någon nästan oförklarlig anledning alltid minst en unghund i flocken och vill därför inte riskera någon negativ upplevelse av raketer och smällare. Här hemma har vi koll, bor fritt och bra och ingen av våra närmaste grannar har fyrverkerier så vi håller oss här. Känslan och allmänna uppfattningen vi fått med oss innan det här nyårsfirandet var att försäljningen och användandet av fyrverkerier minskat rejält men här verkade det vara precis tvärtom. Jag tror aldrig vi sett så mycket ljussken och framförallt inte hört så mycket smällande någon gång förut. Nog för att det var klart väder och inget dis igår men ändå. Vi öppnade dörren på baksidan mot fältet en stund och förvånades både över de massiva fyrverkerierna på avstånd och av alla hjortar som gick utspridda över fältet alldeles utanför trädgården och betade tillsynes helt oberörda av nyårsfirandet. Jag kunde inte låta bli att fundera lite över det, varför de vilda hjortarna inte visade någon som helst oro eller berördhet när firandet pågick som värst.
Pal tycker det har varit fantastiskt med träning varje dag och ibland till och med två gånger på samma dag nu när jag varit lite mer ledig men Besta är helt klart av modellen som är bäst när träningspassen håller sig på så där tre kanske fyra gånger per vecka. Hon behöver ha lite ”tråkigt” emellan för att vara riktigt sugen på dummie. Gulliga Lillie är lite likadan, hon är som allra bäst efter ett par dagars träningsvila. Mina cockertjejer är liksom alltid på hugget, med allt, de bangar inte för lite träning men blir heller inte ledsna om det bara blir promenad. Jag tror de tycker allt är lika kul bara de får vara med på något, det är alltid glada miner på dem liksom. Happy face, happy life. Tacksamma små hundar. Idag fick de leta efter en mjuk boll på ett begränsat område under en paus på promenaden. Man skulle kunna tänka sig att det var ett vanligt närsök fast det var det inte riktigt ändå för jag använde inte någon signal eller så och ibland gömde jag bollen någonstans i gräset och andra gånger en bit upp i en stubbe eller en grenklyka och det gör jag inte i letaövningar med närsökssignal för då vill jag att de koncentrerar sig på att leta grundligt neråt med låg kroppshållning och låg nos. Dumt med föremål en bit upp i det fallet. Så det här var mer av en rolig typ ”letaefterleksakenlek”. Skitkul tycket de att det var båda två . Bra aktivering tyckte jag, och nyttig träning ifall någon av dem skulle få för sig att jobba med specialsök i framtiden. Pal har tränat på att ”ta den jag pekar på” i tydliga relativt enkla övningar. Den senaste tidens mer sammansatta träning av stoppsignal och tecken har kostat en del i tryggheten i skicket. En naturlig utvecklingsfas anser jag men nu backar jag tillbaka en period och bygger upp säkerheten i skicken igen och låter stopp och dirigeringsträningen smältas en tid. Ups and downs i träningen, hela tiden försöka hålla balansen rätt.
Lad är i puben med slottsherren, där är han nöjd. Det är de båda två. Hårdrock i högtalarna och massa nya fiskar att titta på i akvarierna. Men när slottsherren sitter på den höga stolen vid pubbänken för att kolla något på datorn blir Lad missnöjd. Det löser slottsherren genom att lyfta fram clubfåtöljen med fårskinn och allt och ställa den intill sin höga stol så Lad kan ligga där. Jag vet ingen så bortskämd hund som Lad.
Och som Wirre. Och som Lyra. Och som Lillie och som Lakrits.
