Happy place
Första december och solen tittade fram i mildvädert mitt på dagen. Något som likande falska vårkänslor för hastigt över mig. Över och förbi. Dagen inleddes annars som vanligt med te i mörkret men först efter en liten morgongymnastik och lite andra bestyr. Dagens lilla kalender gav ”gräddig choklad” till frukost och det tackar jag inte gärna nej till. Ett gott te men möjligen är jag lite bortskämd eller åtminstone invand med mitt vanliga chokladte som är utan den gräddiga touchen och det gjorde att det gräddiga inte riktigt föll mig i smaken fullt ut. Kanske hade jag lite väl högt ställda förväntningar på dagens te, Chokladte är en verklig favorit men kraven höga, betyg tre och en halv av fem. I stora kalendern väntade ”afternoon tea” ett svart te med bergamott inte helt olikt vanligt earl grey. Ett säkert kort, om man gillar bergamott, men inget som stack ut eller överraskade. Fyra av fem i betyg ändå för smaken var fin.
Högst betyg för dagen få annars Pals och min träningstund på tu man hand. Herregud så rolig han är att träna, eller rättare sagt så roligt det är att träna tillsammans med honom, för det är så det där, vi tränar varandra hundarna och jag. Utvecklar våra förmågor och det finstilta. Pal är en finstilt hund, fullblodstypen, snabb i reaktionerna , lyhörd för allt, elegant och en smula aristokratisk. Det är så oerhört lite som behövs, så mycket känsla i honom. Vi gick ner till paddocken på baksidan, jag vet inte varför jag kallar hagen paddock för det har aldrig varit en paddock där men det kommer sig nog av att hagen har paddockform. Den har blivit mitt och Pals Happy place, han springer i förväg runt slottet och ner förbi flaxande fasaner och förskräckta kaniner och tvärvänder innanför öppningen för att se så jag är med. Hans inställning är eftertraktad och beundransvärd. Dessutom smittsam. Jag blir alltid på gott humör när jag är ute med honom. Vi körde repetitionsträning på dirigeringstecken, från sittande med hopp och diverse störningsapporter och avslutade med ett koncentrerat tennisbollssök i det täta vissna gräset. Mer nos än ben är nödvändigt för att hitta bollarna där så det blir särskilt nyttig träning för en snabbsprungen hund som Pal. Han gjorde det bra och fann till och med en boll som legat kvar gräset i säkert fjorton dagar. Imponerade hur han kunde får vittring på den efter både frost och regn och ännu mera regn.
Jag hann träna ett kort sökpass med Lass med och hon var på banan och med mig så det kändes bra. Tidigare under dagen kändes det inte riktigt lika bra för då hittade hon på ett hyss vilket skedde på grund av att jag inte var uppmärksam nog. Illa. No blame on the dog men aningen frustrerande ändå. Jag drar ett snabbt streck över det med och tar nya friska tag imorgon. Men med det fina sökrarbetet på eftermiddagen har vi egentligen redan jämnat ut det och ligger på plus minus noll igen. Dagens lärdom handlar om mig själv, håll skärpan för f..n för är inte jag skärpt kan jag heller inte begära att hunden är det. Solklart!
